Grotesco kan man alltid lita på – även i en pandemi
Jag visste inte att jag saknade en corona-komedi förrän jag fick se en. Och att den har en omisskännlig Grotesco-doft är förstås självklart.
I mars, när jag hasade omkring i vad som visade sig vara covid-19-dimma, svarade jag för första gången på ett tiggarbrev. Det var Scalateatern i Stockholm som erbjöd mig gratis popcorn och garderob om jag för några hundralappar blev dess vän. Med både ”Grotesco – en näradödenrevy” och mupp-festen ”Dockhumor på Scala” i kärt minne halade jag med svaga fingrar fram betalkortet och hostade upp (avsiktligt skämt) stålarna.
Direkt efteråt gav jag lika många hundralappar till FN:s flyktingorgan UNHCR, för att balansera den lite ego- och Sverigecentrerade vidlyftigheten.
Ännu har jag inte fått tillfälle att hänga in min kappa eller mumsa popcorn på teatern som ägs och drivs av bland andra Henrik Dorsin och Michael Lindgren, men nu får jag återse den som spelplats i mockumentärserien ”Premiärdatum oklart” på SVT.
Liksom serien ”Grotescos sju mästerverk” lyckades roa, oroa och samhällskommentera särskilt i avsnitten ”Flyktingkrisen – en musikal” och ”Ladies night” (om Metoo) har delar av humorkollektivet nu börjat bena upp Coronakrisen. Visst, störst fokus ligger på scenkonstens begränsningar, och visst, perspektivet är medelklassigt, men det är verkligen på tiden att få skratta åt eländet efter ett synnerligen humorfritt halvår av ilska, frustration, uppgivenhet och polarisering. Serien driver både med Tegnell-troende och 22 forskare-falangen och Henrik Dorsin, Johan Ulveson, Vanna Rosenberg och de andra ska ha en eloge för att så övertygande spela tämligen outhärdliga versioner av sig själva.
Vart pandemin tar vägen, och huruvida jag snart får vräka i mig popcorn i pausen på ”Scalarevyn” som sköts upp när corona kom, vet vi inte.
Men”Premiärdatum oklart” är just nu ett mycket underhållande tidsdokument över en absurd era.