GES krogshow har premiär: ”Hade inte tänkt att världen skulle stanna”
Publicerad 2021-09-14
Stanna världen en stund.
Det är namnet på krogshowen som GES nu till sist har premiär på, tisdag 14 september.
– Det är ett bra namn. Hur man än har det utanför lokalen, så är det bara vi och publiken där inne, säger Orup.
– Fast vi hade ju inte tänkt att världen skulle stanna som den gjorde, säger Niklas Strömstedt.
Egentligen behöver väl inte GES någon närmare presentation. Initialerna står för (Anders) Glenmark, (Thomas ”Orup”) Eriksson och (Niklas) Strömstedt. Trion som bildades 1994 när de gjorde den svenska låten inför fotbolls-VM, ”När vi gräver guld i USA”. Ingen hade väl i ens sina vildaste drömmar trott att Sverige skulle vinna en numera klassisk kvartsfinal mot Rumänien med en straffräddning av målvakten Thomas Ravelli. Att laget efter (den nog förväntade) semifinalförlusten mot Brasilien skulle utklassa Bulgarien med 4-0 i matchen om tredje pris och vinna brons. Eller att de vid hemkomsten skulle tas emot närmast som världsmästare i Rålambshovsparken i Stockholm och dela scen med GES som, naturligtvis, åter framförde sin redan vid det laget klassiska låt.
När vi ses är det i en replokal i Hammarby Sjöstad. Det är ett par veckor sedan, trion har då ännu inte börjat repa med musikerna, utan kör själva, med akustiska gitarrer, för att träna in och fräscha upp stämsången.
Fotbollsbronset var en sak. För artisterna innebar det att det blev två GES-skivor som sålde över en halv miljon exemplar. Turnéer. Ett uppsving för deras solokarriärer. Numera räknar man streams och då har deras samlade produktion över 130 miljoner på Spotify.
På grund av coronapandemin har deras planerade krogshow ”Stanna världen en stund”, namngiven efter en av deras låtar, skjutits upp ett antal gånger.
– Vi började ju repa i februari 2020, säger Niklas.
– Sedan skulle vi haft premiär i Göteborg, säger Orup, och fortsätter, skämtsamt:
– Det är kanske vi som jinxade det med vår titel ”Stanna världen en stund”. Fladdermusen kanske är helt oskyldig…
Nu kör man krogshow på Cirkus i Stockholm 14 september-6 november. Intresset är stort, extra datum har hela tiden lagts till. Sedan väntar fyra mer traditionella konserter på Scandinavium i Göteborg 12-14 november.
Vad skiljer er show nu från när ni gjorde come back för tre år sedan?
– Det blir ju inga sketcher direkt, säger Anders.
– Men det är lite mer skrivet, mellansnacken, det har Niklas och Ulf Malmros (filmregissören) gjort, säger Orup.
– Vi har alla tidigare jobbat med Uffe och gjort musikvideor med honom. Och jag tycker om att babbla, säger Niklas.
Är ni spelsugna?
– Skojar du? Vi har inte spelat på ett och ett halvt år. Det är det man vill, det man gör, det känns konstigt att inte göra det, säger Orup.
Vid sidan av ett nummer, blir det enbart gammalt material. GES-låtar, men även kända nummer från deras respektive solokarriärer.
– När vi gjorde come back i Borgholm var ju nästan största jublet när jag sa: Jag lovar, vi kommer inte att spela en enda ny låt. Då blir man inte så inspirerad att att gå hem och sätta sig och skapa nytt, säger Niklas.
– Jag har ju mer och mer styrt över min yrkesroll till livescenen. Har blivit ointresserad av att skriva nytt. Det låter ändå som det gamla. Jag har så många som jag aldrig spelar så… det räcker nu, säger Orup.
De tre i GES har tillbringat pandemitiden på väldigt olika sätt.
Orup först.
– Jag har övat på piano mycket, ett par timmar om dagen. Jag vill lära mig det ordentligt. sedan har jag försökt börja spela golf, men det har inte gått bra. Och så har jag ju fortfarande ett par små barn, sex och nio år, det är mycket med det.
– Med pianospelandet… jag vill kunna spela och sjunga ordentligt utan att titta på tangenterna. Nu kan jag det med ett hundratal låtar.
– Du kan bli barpianist på Sheraton, då, skämtar Anders.
– Nej, jag skulle inte vara bra på att ta upp förfrågningar. Om att spela till exempel ”New York, New York”. Då skulle jag få säga: Det kan kag inte.
Niklas säger:
– Jag har skrivit några låtar, men har inget nytt inspelat. Jag hade problem, infektion i ett knä, så det opererade jag i maj. Sedan har jag ett kattkonto att sköta på Instagram. Och har gjort lite tv.
Med det menar han förstås ”Tillsammans med Strömstedts”, där han och hustrun Jenny, programledare på TV 4, gör hemma-hos-besök hos andra kändispar och pratar relationer. En ny serie ska spelas in senare i år.
Anders har haft det tuffast under pandemin.
– Jag har mest varit på sjukhus och rehab.
Han har drabbats av något som heter kavernom, en kärlmissbildning som suttit i hans ryggmärg och vuxit sig större och större.
– Smärtan i ryggen har jag haft från och till i 20 år. Till sist stod jag inte ut längre.
– Det är en väldigt svår operation, de ska in och rota i ryggmärgen, där sitter alla nerverna som försörjer resten av kroppen och musklerna. Det är en högriskoperation. Min fru, som är läkare, ville absolut inte att jag skulle göra den. Min kirurg sa innan att om det gick riktigt åt helvete, kunde jag bli totalförlamad.
– Man kan säga att det gick halvt åt helvete. Läkarna kom för nära nerverna, högra sidan var helt borta, jag fick sitta i rullstol och kunde bara lyfta lillfingret. Och jag är ju högerhänt.
Anders fick liksom börja om från början. Lära sig äta, gå på toa, klä på sig själv.
– Jag var på sjukhus i en och en halv månad. Fick börja gå och ta några få steg med rullbord. När det blev bättre, var jag fem, sex veckor på ett rehabställe med läkare, kuratorer och arbetsterapeuter som bara jobbar med ryggmärgsskador.
Orup och Niklas har förstås varit med och stöttat. Samtidigt är tonen mellan dem rå, men hjärtlig.
– Han kan sjunga i alla fall, säger Orup.
– Annars hade det varit godnatt. Då hade jag lika gärna kunnat hoppa ut genom fönstret. Jag låg ju på översta våningen på KS, säger Anders.
– Men du var ju förlamad, då hade du fått be om hjälp med det, skämtar Niklas.
När jag såg dem uppträda i TV 4:s ”Lotta på Liseberg” märkte jag ingen skillnad hos Anders. Han stod bredvid de andra och sjöng med full kraft, som vanligt. När vi träffas så här, märker man att han går lite långsammare. Inte är hundraprocentigt rörlig som normalt.
– Musklerna har blivit starkare. Men jag kan inte spela något instrument ännu, har lite svårt att äta och när jag sätter ned högra benet, känner jag inte det. Men det blir hela tiden bättre. Och smärtan är borta.
Många saker i folks liv beror på slumpen. Nu väntar över 40 mer eller mindre utsålda föreställningar för GES. Men precis innan fotografen Jerker Ivarsson och jag ska lämna dem efter en timmes samtal, påpekar Niklas:
– Hade Sverige åkt ut i kvartsfinalen, hade vi inte träffats här i dag. Då tror jag inte ens vi hade spelat in något första album.
GES om…
… hur de tycker de gamla låtarna från 1995 och 2003 har åldrats:
– Bättre än vi gör, de förlorar ingen energi. (Orup)
– Nej, de blir inte ledbrutna. (Anders)
– Folk gillar nostalgi. De som var sju, åtta år, hörde oss väl när deras föräldrar spelade första GES-plattan. (Niklas)
… att popbranschen numera mer lever på enskilda låtar än album:
– Jag tycker det är tråkigt. På ett album kan man bre ut sig lite mer, tänka på en helhet. (Niklas)
– Jo, det är klart, jag gillar det där att öppna ett albumomslag, att lukta på det… (Anders)
– Nä, nu börjar det bli ett jävligt gubbigt samtal. Jag gillar singlar, jag skulle ha passat bra att vara 21 år i dag. (Orup)