Seg som knäck
”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton” – en film för nostalgiska vuxna
Publicerad 2021-11-12
Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton
Regi Hannes Holm, med Jonas Karlsson, Simon Larsson, Jennie Silfverhjelm, Sonja Holm, Adam Pålsson
FILMRECENSION Tage Danielssons och Per Åhlins klassiska, tecknade kortfilm "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton", nu i spelfilmsversion.
FAMILJEFILM Nu när Tage Danielssons och Per Åhlins tecknade kortfilm "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton" är inne på sitt 46:e år på SVT kommer så spelfilmsversionen. Ni kan historien: 14-årige Karl-Bertil (Simon Larsson) är till skillnad från pappa varuhusdirektör Tyko (Jonas Karlsson) inne på Robin Hood-principen att ta från de rika och ge till de fattiga, och precis som alltid ser han till att utnyttja extrajobbet på posten för att rättvist omfördela julpaket. Gissa om morbror Arturs tändstickstavla med Bodens fästning hamnar på vift?
Scen för scen, replik för replik. Det har lagts ner betydande mängder ansträngning för att överföra de klassiska figurerna och miljöerna, och med det har de ofta lyckats väldigt väl. Skådespelaren Jonas Karlssons Tyko låter förstås inte riktigt som Toivo Pawlo och är inte fullt lika högröd, men han och resten av skådespelarna betonar de klassiska replikerna på exakt rätt sätt. Också de har ofta lyckats väldigt väl, och det syns att de haft roligt.
Härmapandet är visserligen kul att titta på också, men mer än något annat känns det som en gimmick för en vuxen publik – och det räcker inte när kortfilmens 23 minuter ska dras ut till 105 och passa hela familjen. Servettringar i päronträ träs på näsor, slipsar trycks till barmar och Tyko SER PÅ TV, men barn som inte har samma relation till kortfilmen har inte så mycket att hämta här. Jag kan faktiskt inte påminna mig om att jag någonsin sett min medhavda 11-åring – van vid det mesta, det ena långsammare än det andra – så uttråkad av en film.
Man önskar mer än en gång att de lagt ner en tiondel så mycket själ i de nya elementen av historien som med att få till likheterna till de gamla. Men, bitarna om ett viktigt brev på vift, en flicka som hamnar i klammeri med polisen och hostiga krigsbarn på barnhem är så oengagerat berättade att de knappt ger utslag på känslometern. Vid ett tillfälle visas journalfilmsklipp om finska krigsbarn med lappar runt halsen, och det är i princip filmens enda berörande sekunder. De gör det också akut tydligt att man försuttit jordens chans att förlägga den här julsagan till vår tid.
Visas på bio.
SE I STÄLLET: Hasse Ekmans "Flickan från tredje raden". Inte en traditionell julfilm, men så nära en svensk "Livet är underbart"-saga man kan komma.
VISSTE DU ATT... "Karl-Bertil Jonssons julafton" för ett par år sedan sattes upp som Anna Vnuk-regisserad musikal, med nyskrivna sångnummer av Henrik Dorsin?