Spretigt – men aldrig tråkigt – krigsdrama

Uppdaterad 2020-06-13 | Publicerad 2020-06-12

”Beanpole”.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus

drama

Beanpole – den väldiga kvinnan

Regi Kantemir Balagov, med Viktoria Miroshnichenko, Vasilisa Perelygina, Andrey Bykov.

Två kvinnors liv i Ryssland efter kriget 1945 förändras för alltid.

Åskådaren också, det är ett drama som kryper in under skinnet på en.

En film som belönades med regipriset i Cannes sidosektion Un Certain Regard i fjol. Och utan att ha använt några historier ur Nobelprisvinnaren Svetlana Aleksijevitjs bok ”Kriget har inget kvinnligt ansikte”, om kvinnor som stred i Röda armén under andra världskriget, har regissören Kantemir Balagov sagt sig vara inspirerad av den boken.
Det handlar om livet efter kriget. Iya (Viktoria Miroshnichenko) – som kallas ”Långskånken” på grund av sin längd – och Masha (Vasilisa Perelygina) var ute vid fronten samtidigt. Åtminstone Mashas uppgift tycks mest ha varit att roa männen. Iyas upplevelser har gett henne PTSD, posttraumatiskt stressyndrom. Nu är det Leningrad 1945. Fattigt och eländigt. De delar lägenhet och jobbar på sjukhuset med att vårda skadade soldater.
Ett av Iyas återkommande PTSD-anfall får katastrofala följder. Ställer henne i skuld till den hon älskar. Mashas förhållande kör också ihop sig när hon möter blivande makens föräldrar, i en smått fantastisk middagsscen.
Under visningen upplevde jag ibland filmen som lite småseg. Men har sedan tänkt oavbrutet på den. På skådespeleriet och hur de två färgstarka kvinnorna liksom är symboler för den moraliska kollaps ett krig alltid är.

Filmen släpps samtidigt i dag på bio, dvd och för streaming.

Följ ämnen i artikeln