Amanda Kernell: ’Utländsk publik var chockad’

Amanda Kernells succéfilm ”Sameblod” tar upp Sveriges smutsiga förflutna – ”jojk och blod och skam”

Publicerad 2017-03-03

Förr ett halvår sedan hade ”Sameblod” världspremiär på filmfestivalen i Venedig.

När det nu är Sverige-premiär, har filmen redan hyllats och prisbelönats runt hela världen.

– Nu ska jag snart till ­Argentina. Det är roligt att bli inbjuden på alla film­festivaler och så, men… det tar ju tid från jobbet. Jag har fått skriva min nya film på nätter och under flygresor, säger Amanda Kernell.

Tro inte att hon klagar, egentligen.

Men Amanda Kernell har haft ett omtumlande halvår sedan den där dagen när ”Sameblod” för första gången mötte en stor biopublik, i Sala Perla på filmfestivalen i Venedig.

Jag var själv där. Inte ens ett filmstopp när brandlarmet av oförklarlig anledning gick igång, fick folk att lämna ­salongen. Sedan stående ovationer. Några timmar ­senare kom branschpressens recensioner. Sanslösa hyllningar till filmen, till ­regissören och till huvudrollsinnehaverskan Lene Cecilia Sparrok. Av en ren slump hände allt detta samma dag som Amanda Kernell fyllde 30 år. Det blev en rätt bra födelsedagsfest, om man säger så …

Vill frigöra sig

Filmen utspelas till stor del på 1930-talet och skildrar en tonårstjej, spelad av Lene Cecilia Sparrok, som vill frigöra sig från sin ­samiska bakgrund och flytta till storstaden. Vi får bland annat se hur Statens institut för rasbiologi utför undersökningar på samiska barn och kommer fram till att de inte är värda samma utbildning som svenskar.

– Utländsk publik har ­blivit chockad. De har ju sett Sverige som ett föregångsland när det gäller mänsk­liga rättigheter, säger ­Amanda Kernell.

– Institutets grundare var faktiskt en stor inspirationskälla för de tyska nazisterna.

Bild ur ”Sameblod”.

”Sameblod” är den första svenska spelfilmen om ­samer.

Manusförfattaren/regissören Amanda Kernell är uppvuxen med en svensk mamma och samisk pappa. Båda föräldrarna är akademiker. Amanda har gått på filmskola i Köpenhamn, där hon numera också bor.

”Inget vykort”

– ”Sameblod” är varken en upplysningsfilm eller ett ­vykort från Lappland. Det är jojk och blod och skam och vad det gör med en männi­ska att bryta upp och skaffa en ny identitet, säger Amanda.

Då, i Venedig, sa hon att filmen petar i öppna sår, att hon inte visste hur samerna skulle reagera, men att hon kände ett stort ansvar för att allt kring det samiska skulle bli rätt.

En del tror att det ska vara en ”tung” film. Eller en dokumentär. De har inte väntat sig en mer storslagen film i amerikansk stil. Många äldre samer har kommit fram och sagt: Du har fått med precis allt.

Lene,som fyller 20 i höst, bor i en renskötarfamilj i Norge, med svensk mamma – var mest orolig för vad släkten skulle säga om ­hennes hångelscener i filmen.

Bland alla förhands­visningar, har filmen bland annat haft samisk premiär i Trondheim i Norge.

– Farmor och mina kusiner skrattade mest åt hångelscenerna. Men de blev ­ändå förvånade, trodde att det var en kortfilm, inte en riktig långfilm, säger Lene.

– En del tror det ska vara en ”tung” film. Eller en doku­mentär. De har inte väntat sig en mer storslagen film i amerikansk stil. Många ­äldre samer har kommit fram och sagt: Du har fått med precis allt, säger ­Amanda.

Bild ur ”Sameblod”.

Nutida paralleller

Hon berättar att i Italien drogs paralleller till dagens Europa. Assimilering, integration, vilka som får ingå i vårt samhälle. I USA och Kanada drogs paralleller till den egna ursprungsbefolkningen. Och här i Sverige … ja, vi vet ju inte så mycket om vår egen ursprungsbefolkning, vi svenskar.

Amanda Kernell drar en tragikomisk historia om det.

En kolt är en samisk nationaldräkt. Med broderier, silvertyger, vävda band och tillverkning av samiska slöjdare och skräddare kan den kosta rätt mycket. Ungefär som att ta körkort.

– När jag bodde i kollektiv i Stockholm och berättade att pappa gav mig en vuxen­kolt i stället för körkort i present, ställde de andra massor av frågor. När använder du den? Ihop med familjen? Måste du inte ha licens också? Det tog en himla tid, innan jag förstod att de trodde jag hade fått en Colt Magnum revolver…

Hemlig ny film

Även om det nu väntar ­festivalbesök i Argentina, så hoppas Amanda Kernell ­sedan kunna koncentrera sig helt och hållet på nästa film, som hon dock är ganska förtegen om.

– Jag har en hemlighetsklausul, får inte säga så mycket. Det handlar om familje­relationer, förluster, hemligheter, lögner och svek. Det är en svensk film, men inte ­bara svensk. Jag siktar på inspelning nästa år.

Bild ur ”Sameblod”.

Lene Cecilia Sparroks framtid är helt annorlunda.

Trots resor till Venedig, Toronto och Tokyo, där hon vann filmfestivalens skådespelarpris, är det lugnet i samebyn som hon längtar till.

– Jag trodde ju aldrig det skulle bli så här stort. Jag tänkte: Det blir väl en premiär i Stockholm, kanske. Ofta har jag längtat hem under de här resorna.

Hon utesluter inte att det kan bli fler filmer, men hon har redan tackat nej till ett ­teaterjobb.

– Det ska bara bli bli skönt att komma hem och landa. Jag är ju lärling nu i rendrift, jag vill fullfölja den utbildningen, det är ett och ett halvt år kvar. Det är fullt upp nu, snart börjar vårflyttningen av renarna. Från vinterlandet till kalvningsområdet.

Svar på tal

När jag frågar om hur många renar som ska flyttas på, blir Lenes självklara svar ännu ett bevis för hur lite vi svenskar vet om samernas liv:

– Man brukar inte fråga om sådant, hur många renar någon har. Jag frågar väl inte hur mycket pengar du har?