Kaos när alla fastnar framför sin spegelbild

Smart uppdatering av balettklassiker i ”Coppelia”

Publicerad 2022-08-12

Michaela DePrince och Daniel Camargo i ”Coppelia”.

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus

Coppelia

Regi Steven de Beul, Ben Tesseur och Jeff Tudor, med Michaela DePrince, Daniel Camargo, Vito Mazzeo.


FILMRECENSION. Har du uppdaterat Instagram idag?

Kanske läge för en paus innan du blir helt förhäxad av dina sociala medier.

”Coppelia” är en 150 år gammal historia, men det är inte svårt att göra den relevant för våra tider.

BALETTSAGA. När jag var liten var det tradition för SVT att visa filmen ”Sagovärld” dagen före julafton. Det var en balettfilm från 1971 där dansare hoppade omkring utklädda till Pelle Kanin och alla hans vänner.

Som barn var det stentrist att titta på det här. Men alternativen var få. Och dessutom var det som med Ferdinand på julafton: tråkigt eller inte hör inte hit, det ska tittas på.

Kanske fungerar ”Sagovärld” bättre om jag ser den i vuxen ålder? Och frågan är hur ”Coppelia” tas emot av en yngre publik. Det är en film som riktar sig till barn och mycket arbete ligger bakom att göra baletten så lättillgänglig som möjligt.

Doktorn har ondskefulla planer

Originalet är från 1870, i sin tur inspirerad av E T A Hoffmans novell ”Sandmannen” (1816). Den här versionen utspelas i en liten stad där alla invånarna bryr sig om varandra. Men friden störs av en utböling, doktor Coppelius (Vito Mazzeo), som har ondskefulla planer.

Han erbjuder invånarna ett slags ansiktslyft som går snabbt och smärtfritt. Resultatet är häpnadsväckande och snart är invånarna som förbytta. De kan inte sluta spegla sig. Svanhilda (Michaela DePrince), som inte har genomgått proceduren, ser med oro på utvecklingen.

Doktorns planer går ut på att suga ur allt som gör patienterna mänskliga och ge egenskaperna till en förhäxande ny skapelse: Coppelia.

Daniel Camargo och Michaela DePrince i ”Coppelia”.

I originalversionen är Coppelius en leksaksmakare, men det här är en smart uppdatering av historien, komplett med robotar och skönhetsingrepp.

Den berättas utan dialog, allt vi hör är Maurizio Malagninis musik från 2008 års scenföreställning i Nederländerna; filmen lånar det mesta från den uppsättningen.

Började sitt liv som krigsflykting

De skickliga dansarna är ett nöje att se på, inte minst DePrince, ett stjärnskott som numera dansar i Boston men vars liv började som flykting från Sierra Leone. I en mindre roll som stadens borgmästare ser vi Dame Darcey Bussell, en balettlegendar som även är berömd i Storbritannien som jurymedlem i deras version av ”Let’s dance”.

Dansarna rör sig i animerade fantasimiljöer. Om det övertygar eller inte är säkert omtvistat. Det finns stunder då kontrasten mellan deras gestalter och den animerade bakgrunden inte riktigt håller för en närmare granskning, men charmen i upplägget räcker lång väg.

Filmen blir mindre engagerande mot slutet då Svanhilda och hennes vänner försöker stoppa Coppelius inne i hans näste.

Men den som är djärv nog att testa något annat på bio får en rar och medryckande korsning mellan filmupplevelse och balett.

Filmen har biopremiär idag, 12 augusti.


Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och Twitter för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.

Följ ämnen i artikeln