Nunna blir exorcist i djävulsk skräckfilm
”Prey for the devil” är fantasilös och konventionell
Publicerad 2022-11-01
Prey for the devil
Regi Daniel Stamm, med Jacqueline Byers, Colin Salmon, Virginia Madsen, Ben Cross.
FILMRECENSION. Satan gör comeback i ännu en exorcistrulle.
Men det är inte på bio du hittar de bästa rysningarna denna halloween.
SKRÄCK. Det känns förutsägbart att dra fram det 50 år gamla mästerverket ”Exorcisten” i den här recensionen.
I stället ska vi kanske jämföra med förra gången som den tyske regissören Daniel Stamm tog sig an Lucifer. Det var i ”The last exorcism” (2010), en medioker skräckfilm vars enda fördel var Ashley Bells insats som en besatt flicka.
”Found footage”, skräckgenren där filmerna ser ut som en dokumentär någon har spelat in med handhållen videokamera, har aldrig varit något som roat mig. ”The last exorcism” ändrade inte min attityd.
Med ”Prey for the devil” återvänder Stamm till det djävulska temat, men skippar tack och lov ”found footage”-konceptet. Nackdelen är förstås att filmen ser ut att vara (och känns) hopplöst konventionell.
Dramatisk ökning av exorcism-fall
Vi befinner oss i Boston där syster Ann (Jacqueline Byers) tar hand om patienter på en institution där katolska kyrkan lär upp präster till att bli exorcister. Antalet fall där personer tros ha blivit besatta av djävulen har ökat dramatiskt världen runt, så det djävulska utbildningslyftet är akut.
Det gäller förstås bara präster, nunnor ska hålla sig till att badda pannan på patienter, inte driva ut demoner. Men syster Ann visar sig vara annorlunda. Hon har tampats med Satan förr, i form av sin mor som var besatt och utsatte henne för plågor när hon var liten.
Den närkontakten med djävulen är ovärderlig och snart accepterar kyrkoledarna att Ann står där, sida vid sida med unga präster, krucifix i handen.
Vill man vara generös kan man alltså notera det feministiska temat, men det bidrar ärligt talat inte mycket till denna fantasilösa historia. Byers har fått mycket lite att arbeta med i huvudrollen.
Finns det åtminstone en antydan till obehag? Egentligen mest i tillbakablickarna till Anns barndom och skildringen i hur modern kunde vara normal i ena stunden, diaboliskt förlorad i nästa.
Hamnat i europeisk medeltid
Slutuppgörelsen med en besatt flicka sker i exorcistskolans fängelsehålor, en trist tillställning där det mest känns som att vi plötsligt lämnat Boston och hamnat i europeisk medeltid. Kanske har det faktum att filmen är inspelad i Bulgarien med saken att göra.
Det finns inte mycket för kräsna skräckfans att glädja sig åt på bio just nu. Det är upp till Disney+ att leverera i stället, med Bill Skarsgård-rysaren ”Barbarian”. För att inte tala om det genuina, verklighetsbaserade obehaget i Netflix-serien ”Dahmer”.
Några exempel på skräck som dröjer sig kvar betydligt längre än de bekanta lektionerna från katedern i ”Prey for the devil”.
Filmen har biopremiär i morgon onsdag den 2 november.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och Twitter för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.