”Grottmannen Dug” – en underhållande besvikelse

Publicerad 2018-03-23

”Grottmannen Dug”.

FILMRECENSION Den senaste leranimerade filmen från Aardman Animations är inte i klass med studions bästa. Men ”Grottmannen Dug” har ändå charm, slapstick, ordlekar och älskvärt fånig humor så att det räcker.

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
Grottmannen Dug


Av Nick Park, med svenska röster av bl a Daniel Norberg, Happy Jankell och Oscar Zia.


Biopremiär den 23 mars.


ANIMERAT Stenåldersmänniskan Dug lever ett frifullt liv i en kraterdal, tillsammans med sin stam och vildsvinet Hognob – tills giriga bronsåldersmänniskor under ledning av den arrogante Lord Nooth driver ut dem i den omgivande stenöknen och proklamerar att stenåldern officiellt är över.
Men Dug tänker inte ge upp, och när han av misstag hamnar i Bronsstaden, och inser att folket där är tokiga i fotboll, utmanar han Nooths elitlag på en match. Om Dug och hans likar vinner, får de behålla sin dal. Om de förlorar, ska de slava i gruvorna för evigt.
Nu måste han träna sitt ofokuserade folk, och till hjälp har han Goona. En stadstjej som inte får vara med och spela på hemmaplan, och därför går med på att coacha stenålderslaget.


Den här senaste stop motion-animerade filmen från brittiska Aardman Animations, som alltså är en sportkomedi i lera, byggd på det för genren klassiska underdog-scenariot, är inte i klass med studions bästa (filmen om fåret Shaun, som kom 2015, var rena rama mästerverket). Storyn är i princip lika primitiv som karaktärerna.
Men det är en underhållande besvikelse, med charm, slapstick, ordlekar, älskvärt fånig humor och roliga detaljer och referenser så att det räcker för både stora och små.

I väntan på "Fåret Shaun"-uppföljaren, vill säga.


Följ ämnen i artikeln