Cyniskt underhållande action med Deadpool
Publicerad 2018-05-15
Deadpool 2
Regi David Leitch, med Ryan Reynolds, Josh Brolin, Morena Baccarin, Zazie Beetz, T J Miller, Bill Skarsgård, Eddie Marsan.
KOMEDI Det våras för superhjältarna.
Inte bara för att det här är den tredje Marvel-filmen som nu går samtidigt på svenska biografer. Mel Brooks kunde varit en av manusförfattarna. Deadpool driver med hela serietidningsbranschen och actionrullar.
Huvudpersonen liknar en standupkomiker som leder ett quiz i filmreferenser. Han sprutar ur sig massvis av blinkningar till allt från Barbra Streisands ”Yentl” och animerade ”Frost” till dystopiska ”Logan”. Redan innan förtexterna. Och sedan är förtexterna en parodi på hur sådana brukar se ut.
Deadpools superkraft kan vara att han snackar. Oupphörligen. Mycket är cyniskt, sarkastiskt, ironiskt. Barnförbjudet. Han är den där sortens självutnämnd lustigkurre som hoppas hitta en fyndig replik hela tiden. ”En störig clown” kallas han passande av en motståndare under ett slagsmål.
Han går inte att få tyst på.
Verkligen. Deadpool var tidigare legosoldaten Wade, som botades från cancer så att han nu kan läka från vad som helst och är i princip odödlig. Även när han tappar kroppsdelar så kan de växa ut igen. Hans hud har dock tagit skada av behandlingen, vilket också framkallar en del skämt.
Allt kan skämtas om i den här filmen, precis som i första ”Deadpool” som kom 2016. Även den här gången rör han sig i utkanten av X-mens värld. Den här antihjälten är medveten om att han är med i en serietidningsfilm och kommenterar det ofta. Pratar med oss i publiken.
Det är småroligt, i synnerhet om man hänger med i alla referenser till andra populärkulturella fenomen. Som musik används låtar av bl a Cher, a-ha, Dolly Parton och Air Supply - åter för den lekfulla effekten.
Här har jobbat hundratals stuntmän och tusentals människor som programmerat digitala effekter. Det är väldigt mycket blod och strider och explosioner. Städer och människor skövlas, för att mata en publik som vill ha allt högre buller och allt större undergång.
Det blir dock aldrig spännande. En huvudperson som tål allt, kombinerat med en intrig där det förekommer tidsresor gör att vad som helst kan hända och ändras. Men det finns en ovanlig sekvens när Deadpool samlar ihop ett gäng udda personer till sin X-force, bland annat Bill Skarsgård som Zeitgest. Där hittar manuset nya vägar.
Även de har mörk humor. Den sortens slagfärdig galghumor man kan känna igen från ”Simpsons”. Skarsgårds rollfigur har en superkraft som är talande: Han spyr frätande syra.
”Deadpool 2” är syrlig cynism som ger avtrubbning ett ansikte.