Daniels dalmål fixade filmen

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-09-09

Regissören använde sin dialekt för att charma huvudskådisen

Hans charmiga leende är symbolen för ”Ett öga rött”. Men det var ett litet helsike att locka fram det där leendet hos filmens stjärna Youssef Skhayri, 16.

– Det krävdes att jag pratade dalmål för att få honom att skratta, säger regissören Daniel Wallentin, 26.

Efter inspelningen förra sommaren har detta omaka par blivit bästisar.

Youssef Skhayri bor i Stockholmsförorten Sätra. Är född i Sverige av föräldrar som kom hit från Marocko på 1980-talet. Gillar action- och skräckfilmer.

Daniel Wallentin är gammal lajvare från Leksand. Ser ”Sagan om ringen”, typ, en gång i veckan. Rekordung elev på DI, filmskolan. Tyckte från början att det var en ”befängd idé” att filma Jonas Hassen Khemiris succéroman.

Fick fria händer

– Men när Jonas blev som en personlig konsult och sa att jag fick göra vad jag ville av boken, då kändes det kul, berättar Daniel.

Det viktigaste var att hitta rätt Halim. Cirka 600 killar provfilmade.

– Min arabisklärare sa att de sökte killar. Min bror, min kusin och jag gick dit. Jag hade redan lärt känna Daniel när jag till sist fick rollen, säger Youssef.

Daniel säger att Youssef var den enda av alla unga killar som hade lärt sig en lång monolog utantill.

– Jag har fotografiskt minne, säger Youssef.

Men att skratta, det tyckte Youssef var svårt. Det var då som Daniel fick ta till dalmålet. Prata som en slags överdriven parodi på sig själv.

Ny vänskap

Fast nu känns det som att ett års vänskap med Youssef satt sina spår. Man anar snarare ett litet drag av blattesvenska än dalmål i Daniels sätt att prata.

Han ska ta det lugnt innan han funderar på nästa filmprojekt. Youssef har just börjat på gymnasiet.

– Jag blir gärna skådis. Men man måste ha en plan B, en bra utbildning också.

Hur känns det att bli filmstjärna?

– Folk har känt igen mig från affischen. ”Är det han?” ”Nä, han är inte långhårig.” Som om det inte fanns frisörer. Kanske får man fler tjejer nu. Det överlever man väl ...