Lekfullhet och galen humor

Jan-Olov Andersson

Många scener i "Du levande" lockar till skratt

Svensk dramakomedi av Roy Andersson, med Jugge Nohall m fl.

Sju år efter ”Sånger från andra våningen” – som vann Juryns stora pris i Cannes och fem Guldbaggar – är en av svensk films mest särpräglade begåvningar tillbaka med en historia som är nära besläktad med förra filmen. Den består av knappt ett 60-tal tablåer. Miljön är ett slags dystert öststatsliknande svenskt folkhem från 1960-talet. Människorna är ofta medelålders, föga attraktiva, fult klädda.

Hur deprimerande det än låter, så är tonen ljusare. Till det bidrar ett tradjazzinfluerat soundtrack. Här finns också en lekfullhet och galen humor, som gör att många scener lockar till skratt. En sjukt tokig sexscen. En ihopknycklad hund som släpas på marken av en gammal tant. En bisarr rättegångsscen. Här finns massor av skruvade små miniberättelser, inte sällan med en svartsynt samhällskritik i botten.

Här finns också en fullständigt underbar scen när ett helt hyreshus far på bröllopsresa. ”Du levande” är verkligen en häftig filmupplevelse som inte liknar något annat. Därav mitt höga betyg.

Jag är ändå kluven. Är inte säker på vad Roy Andersson egentligen vill säga om mänskligheten. Man kommer sällan nära rollfigurerna, blir inte engagerad och skrattar ibland mer ÅT än MED personerna i filmen. Tror säkert också att en och annan kan uppfatta alltihop som lyteskomik. Och det är ibland illa spelat. Det finns faktiskt skäl till att de flesta regissörer placerar riktiga skådespelare framför kameran.