Förutsägbart och föga engagerande

Jan-Olov Andersson

KOMEDI

Den bortglömde prinsen

Regi Michel Hazanavicius, med Omar Sy, Bérénice Bejo, François Damiens, Sarah Gaye.

helskärm

Det är väl tänkt som en bred familjefilm.

Men ”Den bortglömde prinsen” lyfter alldeles för sällan.

Franske regissören Michel Hazanavicius har inte fått till något i klass med ”The artist” (2011) sedan den vann fem Oscars. Inte nu heller.
Omar Sy (bilden ovan) spelar en änkling och ensamstående pappa. Under alla år har han berättat fantasifulla godnattsagor för dottern Sofia. Som storslagna filmäventyr, skapade i en Disneyworld-liknande filmstudio. Vi åskådare får följa med in i den världen.
När Sofia (Sarah Gaye) blir äldre och tröttnar på sagorna, får far och dotter svårare att nå varandra. Fast i sina tankar lever han gärna kvar i sagovärlden, trots att han tappar hjälterollen och hamnar bland de genomskinliga människorna i de bortglömdas håla. Mycket övertydlig symbolik, där. Och regissören verkar trivas bättre med att få vara lekfull i den påhittade världen, än i den riktiga, där hans fru (Bérénice Bejo) får en viktig roll som ny granne och kanske ny kvinna i pappans och dotterns värld.
För att vara en europeisk film är den både ovanligt påkostad och effektfylld.

Det blir lite som att Hazanavicius tycker det är roligare att få ta ut svängarna i låtsasvärlden, när han nu ändå har fått en stor budget att leka med, än att vara diskbänksrealistisk i den riktiga världen.

Omar Sy är bra i båda världarna. Omtänksam pappa i den riktiga, charmig hjälte med Eddie Murphy-liknande skratt i den andra världen.

Det är hyfsat personligt, trots uppenbara lån från ”Bleka dödens minut” (1988), ”Bedtime stories” (2008) och ”Insidan ut” (2015). Ändå känns det, med sina tvära hopp mellan världarna, i längden ganska förutsägbart och föga engagerande.

Filmen finns att hyra på olika streamingtjänster.