Det krävs en städerska för att styra upp Dior
’Mrs Harris goes to Paris’ är en mysig biosufflé
Publicerad 2022-10-13
Mrs Harris goes to Paris
Regi Anthony Fabian, med Lesley Manville, Isabelle Huppert, Lambert Wilson, Jason Isaacs.
FILMRECENSION. Ett gott hjärta och hederliga arbetarklassvärderingar förändrar kultureliten i Paris.
Och allt tack vare en städerska som ges liv av en älskvärd Lesley Manville.
DRAMAKOMEDI. Även om livet är grått och fattigt måste man väl få drömma ibland. Särskilt då, kanske.
Vi befinner oss i London, 1957. Mrs Harris (Lesley Manville) är en omtyckt städerska som tas för givet av sina arbetsgivare. Hos en av dem, lady Dant (Anna Chancellor), ser hon en klänning som får henne att tappa hakan. Det är en Dior värd 500 pund och ladyn håller den gömd tills hon kommer på ett bra sätt att övertyga sin make om nödvändigheten att äga ett så dyrt plagg.
Mrs Harris kan förstås bara drömma om ett sådant praktverk. Men hon vinner 150 pund på lotto och kanske är det en grundplåt till att förverkliga drömmarna?
Skakar om alla berörda på Dior
Utan att avslöja alla förvecklingar hamnar mrs Harris så småningom i Paris och hennes besök i modehuset Dior skakar om alla berörda, inklusive en fransk adelsman (Lambert Wilson) som sörjer sin hustru och en vacker modell (Alba Baptista) som läser Sartre och finner livet på röda mattan trist.
Publikfriande är bara förnamnet här och nog borde ”Mrs Harris goes to Paris” finna sin biopublik även i Sverige, bland mognare besökare.
Filmen är baserad på en bok från 1958 av Paul Gallico, som fick tre uppföljare där städerskan även begav sig till New York, Moskva och parlamentet i London. Historien har även filmats för tv 1992, då med med nyligen bortgångna Angela Lansbury i huvudrollen.
Precis som i boken spelar modehuset Dior en viktig roll, även om handlingen är totalt uppdiktad. En viss beröring med verkligheten har den ändå, eftersom den utveckling som mrs Harris hjälper till att genomföra är en process som Dior och många andra modehus förr eller senare har fått gå igenom på grund av ekonomiska skäl. Att söka efter en bredare kundbas började Dior göra redan i början av 50-talet.
Återskapat 50-talsmode
Flera av Diors mest berömda klänningar från den här perioden syns i filmen under en modevisning som mrs Harris deltar i.
Överlag är det en stor tillgång att den Oscarbelönade kostymmakaren Jenny Beavan har varit inblandad. Hon har inte bara återskapat haute couture från förr, utan kontrasterat det med övertygande vardagskläder från 50-talets London.
Filmen behåller sin enkla formel med få undantag. Men charmen sitter helgjuten, inte minst tack vare Manvilles insats. Hon får god hjälp av Isabelle Huppert som iskall Dior-chef som först mot slutet tillåts få några mer mänskliga egenskaper, samt Jason Isaacs i en för honom lite ovanlig roll som oborstad men snäll bookmaker.
Den surmagade får svårt att svälja fantasin. Den förlåtande får en mysig biosufflé om snälla människor. Det förtjänar vi ibland.
Filmen har premiär på fredag, 14 oktober.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och Twitter för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.