En gay Daniel Craig på drogjakt i djungeln
Ex-Bond har aldrig varit bättre i ”Queer”
Publicerad 2025-03-13 13.17
Queer
Regi Luca Guadagnino, med Daniel Craig, Drew Starkey, Jason Schwartzman, Lesley Manville, Henrique Zaga.
FILMRECENSION. Mannen som brukade spela James Bond beger sig ut i djungeln på jakt efter en drog tillsammans med sin yngre älskare.
Man har sällan tråkigt i Luca Guadagninos sällskap.
DRAMA. Det är mer eller mindre ett faktum att Daniel Craig är den Bond som har utmanat sig mest som skådespelare. Inget ont om Brosnan, Connery och andra hårt arbetande stjärnor som gestaltat 007, men det är Craig som låter den manliga stereotypen utmanas.
I ”Knives out”-filmerna är han förvisso hjälten, en briljant detektiv, men den släpiga sydstatsdialekten, mjuka elegansen och homosexualiteten är detaljer som särskiljer honom från Bonds traditionellt manliga kyla.
Ett öga för vackra, unga män
I ”Queer” spelar Craig en antihjälte. Filmen utspelar sig 1950 i Mexico City och amerikanen William Lee är en flitig barbesökare med ett öga för vackra, unga män i vimlet. En dag fångar Eugene Allerton (Drew Starkey) hans uppmärksamhet och de hamnar så småningom i sänghalmen.
Eugene förbryllar dock William. Visst, de ligger med varandra, men relationen förblir något sval och Eugene hänger gärna med en kvinna som William uppfattar som en rival. Så småningom lyckas han övertala Eugene att följa med som sällskap på en resa ner till Ecuador. Där tänker William bege sig ut i djungeln för att leta reda på en forskare som sägs veta allt om de telepatiska krafter som en viss drog har.
Filmen presenteras i tre delar och bygger skickligt upp vårt intresse för William och hans kicksökande liv i Mexico City. Den avslutande delen blir en rejäl tripp nere i djungeln där han och Eugene hittar vad de söker efter... eller gör de det egentligen?
Det blir skruvat med hallucinationer som drar åt David Lynch-hållet och en vild insats av en knappt igenkännbar Lesley Manville som den skitiga, pistolviftande forskaren som vänt civilisationen ryggen.
Inte för alla smaker, kanske. Med andra ord: fans av författaren William S Burroughs, som har skrivit berättelsen bakom ”Queer” (svenska utgåvan fick titeln ”Svängd”), kommer att känna igen experimentlustan och den absurda humorn, som regissören Guadagnino och hans trogne manusförfattare Justin Kuritzkes försöker sig på att omvandla till filmspråk.
Bryter av med Nirvana
Även om större delen av filmen är rakt berättad finns här lekfulla inslag, som musiken. Trent Reznors och Atticus Ross ofta finstämda instrumentala toner varvas med låtar som tvärt bryter av mot den mexikanska 50-talsmiljön, men ändå landar rätt skönt. Som i en scen där William vandrar på gatorna mellan barer i sin vita kostym, ackompanjerad av Nirvanas ”Come as you are”.
Du får lite av allt i ”Queer”. En buffé av sex, sprit, knark... men här finns också inslag som berör på riktigt och inte bara roar. En del av filmens bästa scener illustrerar åtrå på ett snyggt sätt, att drömma om att sträcka ut en hand och smeka en kind eller ett ben, fast det inte är möjligt eller lämpligt vid tillfället.
Även om jargongen mellan William och hans queer-polare på stamhaket framkallar skratt finns här också ångest och ensamhet.
Guadagnino hann med att göra både den här och ”Challengers” förra året. Han är inte bara flitig, utan vass på snygga, laddade vita duken-relationer. Och det är en av Craigs bästa roller.
Filmen visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.