Prinsess-potpurri

”The Princess” tillför inte till berättelsen om Diana – men är sevärd ändå

Emma Gray Munthe

helskärm

The Princess

Regi Ed Perkins, med arkivmaterial av prinsessan Diana, prins Charles och drottning Elizabeth II

FILMRECENSION Baserad helt på arkivmaterial berättas historien (igen) om folkets prinsessa Diana – och pressen hon utsattes för.

DOKUMENTÄR Blyga, charmiga, varma Diana och stela, vaxiga Charles. Den extrema pressen, i dubbel bemärkelse. Hennes jagade blick, bröllopet, paparazzifotograferna och deras smygtagna bilder. Det sönderfallande äktenskapet i skarpt och alldeles för offentligt ljus, affärerna och de inspelade, hemliga samtalen och de chockerande biografierna. Inzoomningar på Dianas och Charles ansikten och känslorna som spelar i dem för vidöppen ridå, de avslöjande ögonblicken emellan. Folkets prinsessa mot ett dammigt etablissemang. Skilsmässan. Bilolyckan. Begravningen och blomhavet utanför Buckingham. Det är verkligen inget nytt som berättas i ”The Princess”, men som berättelse är det också en sådan som fortfarande engagerar och berör i princip hur den än berättas. 

"The Princess" bygger helt på arkivmaterial, där de enda kommentarerna kommer från dåtida nyhetssändningar, debattprogram och folket på gatan. Filmen innehåller också klipp från den kontroversiella Panorama-intervjun, som BBC sedan tidigare i sommar beslutat att aldrig mer visa då det framkommit att journalisten Martin Bashir använde oetiska metoder för att få Diana att prata. Bortser man från det är filmen en på det hela taget välklippt snabbgenomgång och ett svep genom tidsandan, och på så sätt kan filmen vara sevärd även om man kan historien utan och innan. Men ja, vill man se något i alla fall lite annat kanske man ska söka sig till dokumentärer som "Diana: In her own words" i stället. 

Visas på bio.