Spretig och ytlig film om kärnvapenhotet

’Atomen i mänsklighetens tjänst?’ är nostalgi för 68-vänstern

Publicerad 2020-09-04

Betyg: 1 av 5 plusBetyg: 1 av 5 plus

Atomen i mänsklighetens tjänst?

Regi Maj Wechselmann.


FILMRECENSION. Ingen kan ifrågasätta glöden i Maj Wechselmanns engagemang.

Men ämnet i hennes senaste dokumentär förtjänar ett mer skärpt fokus.

DOKUMENTÄR. Vi befinner oss i en tid då kärnkraften diskuteras igen. Högern ser energikällan som en möjlig lösning på våra energiproblem i stället för kol och olja. Men vänstern pekar på dess farliga historia och den nuvarande olönsamheten i att satsa på kärnkraft. Tiden är mogen för en dokumentär som synar frågan på allvar och blickar framåt. Vilken, om någon, är kärnkraftens roll i vårt samhälle (och globalt sett)?

Det här är inte den filmen.

Maj Wechselmann är en av våra flitigaste regissörer. Kärnkraften har varit ämnet i flera av hennes tidigare filmer, senast ”Världens säkraste kärnkraftverk” (2013). Delar av den filmen, ett besök till Japan och Fukushima efter katastrofen där 2011, återanvänds i den här dokumentären.

”Atomen i mänsklighetens tjänst?”

Indelad i 18 kapitel

På pappret ser det ut som en ambitiös film. Wechselmann har delat in den i 18 kapitel som synar kärnkraftens historia och faror ur olika perspektiv. Intressantast är att se de välkända svenska försöken att skapa kärnvapen under 1940- och 50-talen, ett projekt som slutligen gavs upp när vi skrev på ickespridningsavtalet 1968.

Wechselmann gör snabba nedhopp i historien. Kubakrisen avhandlas eftersom det kanske finns en risk att någon har levt under en sten det senaste halvseklet. Folkomröstningen 1980 berörs. Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima. Tage Danielsson.

Allt snuddas vid, fördjupning finns det inte tid för. Det hastas vidare, medan olika incidenter på kärnkraftverk beskrivs i kommentarer som ibland saknar ordentlig kontext, ibland är slarvigt skrivna, som om det inte fanns tid för korrekturläsning.

”Atomen i mänsklighetens tjänst?”

Grånade aktivister intervjuas

Det blir oerhört spretigt och ytligt. Man måste fråga sig för vem dokumentären är ägnad? Wechselmann avslutar med en bild på ett barn, den unga generationen. Men det här är en film där nästan samtliga intervjuade är grånade aktivister och tilltalet glädjer nog främst de som tågade i fredsrörelsen på 60-talet.

Filmen känns inte alls angelägen i vår tid och för de som är unga nu.

”Atomen i mänsklighetens tjänst?” har biopremiär i dag, den 4 september.


Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook för filmnyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.