Häftig kärleksfilm kring Gröna Lund

Jens Peterson

helskärm

Eld & lågor

Regi Mårlind och Stein, med Frida Gustavsson, Albin Grenholm, Edvin Endre, Pernilla August, Robert Gustavsson, Lennart Jähkel, Helena af Sandeberg.

DRAMA Melodram! En eldsvåda där någon rusar in i en brinnande byggnad för att rädda liv.! En förälskad som springer efter ett tåg på väg att lämna perrongen! Romeo och Julia-intrig där unga människor från familjer som hatar varandra blir kära!
Bilder med utropstecken efter sig. Kameran rör sig hela tiden som en rastlös besökare på nöjesfälten där det mesta utspelas.
Det är Stockholm 1940 men musiken kan vara ABBA eller Beyoncé eller eller Bon Jovis ”You give love a bad name”. Språket låter också mer nutid än beredskapstidens Stockholm. Men historien bygger på verkliga människor och den hårda konkurrensen mellan Gröna Lund och Nöjesfältet på andra sidan Allmänna gränd.
Sann, även om filmen ser ut som en skruvad saga.
Radarparet Måns Mårlind, även manus, och Björn Stein har tidigare lyft film-Sverige med actionrika ”Storm” och den kärleksfulla Håkan Hellström-tolkningen ”Känn ingen sorg”. Det finns en smittande glädje i deras bildberättande, och i ”Eld & lågor” återskapar de skickligt Stockholm för nästan 80 år sedan.
Gröna Lund drivs av familjen Nilsson med Robert Gustavsson som osympatiska överhuvudet Gustav och Helena af Sandeberg som hans vänligare hustru. Gustav Nilson kallar konkurrerande familjen Lindgren med den tidens skällsord för tattare. Lennart Jähkel spelar Johan Lindgren och Pernilla August hans hustru Elin. De har två söner, Lennart (Edvind Endre) och John (Albin Grenholm). John har en liten dotter.
När filmen inleds har Ninni Nilsson (Frida Gustavsson) just återvänt från England och båda nöjesfäten ska öppna för säsongen. De två familjerna utsätter varandra för busstreck av mer eller mindre allvarlig sort. De spionerar också på varandras ideer för nya berg- och dalbanor.
Ninni Nilsson och John Lindgren stöter ihop några gånger och gnistor slås. Förbjuden kärlek.
Romantik av gammaldags sort. I eftertexterna visas bilder på de riktiga personerna och vad som hände sedan. I spelfilmen kommer de och deras tid till liv i färgstarka scener. I en historia om nöjesfält är det passande att filmen känns som en lekfull åktur.