’Undrar om jag tagit mig vatten över huvudet’

Publicerad 2016-11-11

Bioaktuelle Henrik Dorsins nästa gig: Operasångare

Rollen som Ove Sundberg kommer han aldrig undan.

Nu gör Henrik Dorsin, 38, en annan oförglömlig rollfigur – ofta pårökta proggaren och skivbolagsägaren Bengan i tidsresekomedin ”Flykten till framtiden”.

– Han föraktar kapitalismen och är kommunist – så länge han inte själv behöver leva så, säger Henrik Dorsin.

Henrik Dorsin.

Ulf Malmros (manus, regi, klippning) och hustrun Jaana Fomins (regi, kostymer) film ”Flykten till framtiden” utspelas 1973. 22-årige Svante (Elias Palin) jobbar i Bengans skivaffär. Han lider av ett hjärtfel och får beskedet att han ­bara har några dagar kvar att leva. Plötsligt får han möjligheten att resa i tiden, till 2016. Där möter han kärleken i Elsa (Victoria Dyrstad). Och där finns möjligheten att ­operera hjärtat. Men då hamnar han i massor av förvecklingar i två olika tidsperioder.

Många av scenerna 1973 utspelas i Bengans skivaffär.

– Jag filmade med Ulf Malmros i ”Min så kallade pappa”. Han uppskattade mig, verkar det väl som, för nu ringde han och sa att han hade en roll till mig i en film inspirerad av ”Tillbaka till framtiden”. Jag gillar ju den filmen, så jag tyckte det lät jätteroligt. Det gick fort, jag läste manus samma kväll och ringde sedan upp och tackade ja.

”Gjord med lätthet”

Vad var det du gillade i manus?

– Jag tyckte om tonen, att det var gjort med lätthet. Och även om den är inspirerad av ”Tillbaka till framtiden”, försöker den inte vara en amerikansk film, det blir lätt fånigt att göra Hollywood på svenska.

Vem är Bengan för dig?

– Han tror han är en idealist, men är snarare en opportunist. Och en lite överårig proggare, han är väl uppåt 40 i filmen, det var ju ungdomar som var proggare, egentligen. Han har en skivbutik, är drogliberal, han tycker om att röka holk och koppla av. Han föraktar kapitalismen, säger att han är kommunist – men bara så länge han inte själv behöver leva så.

Som du, då, eller?

– Det är fan i mig sant. Jag är idealist innan nästa gång vi ska förhandla om gaget till ”Solsidan” (skratt).

Har du en sådan position?

– Ja, lite men … samtidigt så har ju Ove aldrig varit huvudkaraktär, han är en birollskaraktär, så de kan nog tänka om också.

Är även direktör

Du är ju direktör också, som en av cheferna för Scalateatern i Stockholm …

– Ja, och det går bra. Efter nyår sätter vi upp ”Egenmäktigt förfarande” efter Lena Anderssons roman, med Krister Henriksson och Jessica Liedberg. Och apropå kapitalister … (skratt), nu har vi ju Jerry Williams som spelar där fram till jul.

Bengan har skivbutik, vad har du för förhållande till dem?

– Jag älskar att gå i gamla skivbörsar. Jag växte ju upp med cd-skivor, det har jag jättemycket, men har också skivspelare och rätt många vinylskivor. Inte som i filmen ”High fidelity”, förstås, men ett par hundra.

– Jag var inne på Nostalgipalatset (skivaffär i Stockholm). Då var det lite konstig stämning, jag brukar gå och plocka i svensklådorna, men han som hade hand om det hade gått i pension, de skulle plocka undan alla de skivorna. Jag kunde ju inte köpa allt, men jag hamstrade rätt många gamla svenska skivinspelningar. Det är en musikskatt som håller på att gå förlorad, den här musiken finns ju inte på Spotify.

Hela det kvarter där mesta delen av filmen utspelas under två olika tidsperioder byggdes upp i studio i Trollhättan.

”Hår nödvändigt”

– Studion var så äkta med så många detaljer och det kändes som en tidsresa på riktigt. Peruk och kläder betyder jättemycket. I mitt fall är ju hår nödvändigt, då jag inte har den hårväxt som krävs. Och kläder, jag brukar återkomma till skorna, även fast de inte syns så mycket. Nu fick jag på mig trätofflor, då kommer gångstilen in i karaktären, då kan man bygga nerifrån och upp, jag fick någon slags svajig Lasse Berghagen-sväng på höfterna, det hjälpte.

– Det är som med Ove. Det blir en tassande gång i de dojorna. Jag har sagt till dem att inte slarva bort skorna inför om det blir mer ”Solsidan”. Oves glasögon har jag hemma, så de inte försvinner.

Vad betyder 1970-talet för dig?

– Jag är ju född 1977, så jag har ju inte upplevt tiden så mycket …

– Mycket av den tidens kultur har jag tittat på sedan jag var liten, Magnus & Brasses och Hasseå­tages revyer och filmer, jag är väldigt påverkad av den tiden.

Hur var det att spela mot Elias Palin och Victoria Dyrstad? Hade de stor respekt för dig?

– Naturligtvis ska de ha det. Tilltala mig med Karamelodiktstipendiaten! Skämt åsido, de var kanske lite nervösa i början, de hade ju en viss press på sig. Men allt fungerade bra. Det blev fräsch energi. Man ska alltid vara snäll och vänlig. Jag tänker på när jag gjorde mina första grejer, med Magnus & Brasse på Chinateatern. De var väldigt inkluderande, särskilt Magnus.

”Inte avundsjuk på Per”

För ett par år sedan, en sen natt i baren på Hotel Riverton under Göteborgs filmfestival, sjöng du flera låtar för mig ur succémusikalen ”The book of Mormons”. Du sa att du ville vara med i den. Men nu är det Per Andersson och Linus Wahlgren som har huvudrollerna …

– Nej, jag var inte på audition, de har inte frågat. Men jag är absolut inte avundsjuk på Per Andersson, även fast det är en jävligt bra roll. Han kommer att göra den fantastiskt bra, det är lite rockigt, han har bättre röst för det. Man kan inte göra allt.

– Och jag ska ju in på operan!

Söndag 21 januari nästa år har ”Glada änkan” premiär på Kungliga Operan i Stockholm. Henrik Dorsin gör en stor roll mot bland annat Elin Rombo och har också översatt och skrivit nytt libretto.

– Vi börjar repetera på måndag. Jag har inte största sångrollen, men när jag har stått vid flygeln och sjungit, jag ska ju sjunga här uppe (han demonstrerar hur det låter när han sjunger opera) så har jag ju börjat undra lite grann om jag inte har tagit mig vatten över huvudet …

Henrik Dorsin om…

…vart han skulle göra en tidsresa:

– Till 1920-talet. Till mellankrigstiden, innan skiten brakade lös. Det fanns en optimism och så hade de bra fester också, tror jag. Ungefär som de gör i Woody Allens film ”Midnatt i Paris”. Den hade jag gärna varit med i. Oj, oj, oj, en våt dröm.

…Guldbagge-nomineringen för ”Flocken” i vintras:

– Jätteförvånad och jätteglad. Jag sa nästan ingenting, jag tänkte att rollen var i minsta laget för att ens räknas som en biroll. Som komisk skådespelare kan det bli lite av en skrattjakt. Det var jätteskönt att slippa tänka roligt.

…en ny säsong av humor­serien ”Grotesco”:

– Det blir tredje säsongen vi gör. Vi sitter och skriver manus nu. Sändning i SVT hösten 2017 och inspelning i vår. Arbetsnamnet är ”Grotescos sju mästerverk – en serie i åtta delar”.

Följ ämnen i artikeln