Onödigt kritiserad Studio Ghibli

Men ”Aya och häxan” är mer för barn än för vuxna

Emma Gray Munthe

helskärm

Aya och häxan

Regi Goro Miyazaki, med svenska röster av Ester Lejdemyr, Jennie Jahns, Mattias Knave, Nicklas Berglund, Mikaela Tidermark

FILMRECENSION I Studio Ghiblis nya lämnas en bebis på en barnhemstrappa av någon som påstår sig vara en häxa. Flera år senare blir flickan adopterad av två obehagliga typer.

ANIMERAD BARNFILM En bebis lämnas på en barnhemstrappa med en lapp. "De 12 andra häxorna jagar mig. Jag kommer tillbaka när jag gjort mig av med dem." Bebisen heter Aya, och det är hon som är huvudperson.

Japanska Studio Ghiblis första helt datoranimerade film har helt väntat anklagats för att vara ful och sakna hjärta. Och nej, den ser inte ut som "Min granne Totoro" – men kritiken är oförtjänt. Det är tydligt att regissören Goro Miyazaki velat dra åt knalligare och rivigare håll. Huvudpersonen är lite mindre sympatisk, och kanske just därför lätt att tycka om. Manipulativ, snabbt anpassningsbar, svår att sänka.

"Aya och häxan" fungerar inte fullt lika bra för vuxna som mycket annan Ghibli – men absolut för barn. Charmig, mystisk och spännande, med häxor och en talande katt och äckelpäckel som ödleögon och råttbenspulver. Kul! 
Filmen går på bio med både japanskt tal och svenskdubbad.