Mimshow utan magstöd

”Whitney Houston: I wanna dance with somebody” ger känslan av tv-film

Uppdaterad 2022-12-22 | Publicerad 2022-12-21

”Whitney Houston: I wanna dance with somebody”

Betyg: 2 av 5 plusBetyg: 2 av 5 plus

Whitney Houston: I wanna dance with somebody

Regi Kasi Lemmons, med Naomi Ackie, Stanley Tucci, Nafessa Williams, Ashton Sanders, Tamara Tunie, Clarke Peters


FILMRECENSION. Tio år efter hennes död kommer nu en biopic om sångerskan Whitney Houstons liv, karriär och några av hennes viktigaste relationer.

DRAMA/BIOPIC. Från de tidiga tonerna i kyrkokören och mamma Houstons (Tamara Tunie) stränga röstträning till Whitney Houstons (Naomi Ackie) sista timmar i livet 2012. Däremellan: upptäckten och den enorma framgången som följde. Otroliga framträdanden. Den (i alla fall här) varma relationen mellan henne och skivbolagskungen Clive Davis (Stanley Tucci), och den destruktiva till drogerna och Bobby Brown (Ashton Sanders). Det mesta och värsta av det senare slipper man se, och det är ingen större förlust. I det har det snaskats tillräckligt. 

Mer får man se av Houstons relation till Robyn Crawford (Nafessa Williams). Första mötet som tonåringar, kärleksförhållandet som sedan fortsatte med djup vänskap och anställning som närmaste medarbetare i 20 år. Spekulationerna det ledde till, och hur deras förhållande krockade med omgivningens krav och förväntningar och Houstons kristna uppfostran. Det skildras utan att äktenskapet med Brown för den sakens skull utmålas som någon form av front, vilket i förbifarten påminner om hur sällan bisexualitet faktiskt syns i mainstreamfilmer.

"Sjung aldrig från halsen", svarade Houston 1999 när Kristian Luuk i "Sen kväll med Luuk" frågade henne om vad hon fått för råd av sin mamma. "Whitney Houston: I wanna dance with somebody" gör just det: sjunger från halsen. Känslan är den av helt okej TV-film, mimshow i stället för sång från magen. Yta i stället för den enorma kraft som kom – och lös upp – Houston inifrån. Det är Houstons röst man använt genom hela filmen, ändå kan man knappt vänta tills man kommer ut från salongen och kan YouTube:a de riktiga ögonblicken. Det första framträdandet på "The Merv Griffin show" 1983. Hennes helt omöjligt svårsjungna medley på American Music Awards 1994. Comebacken när hon sjöng "I didn't know my own strength" på Oprah Winfreys show. Även om regissören Kasi Lemmons och manusförfattaren Anthony McCarten – som också skrivit "Bohemian rhapsody" om Freddie Mercury – gjort så gott de kunnat, framkallar vart och ett av de korta klippen mer känslor än filmens 144 minuter gör tillsammans. 


Visas på bio.


Bild ur dokumentären ”Whitney” (2018).

Passa även på att se...

... Kevin Macdonalds dokumentär "Whitney", från 2018.

Visste du att...

... Whitney Houston valdes in i Rock and Roll Hall of Fame först 2020?


Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och Twitter för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.