Vacker – men klichétung

”Murina” är svår att ta helt på allvar

Emma Gray Munthe

helskärm

Murina

Regi Antoneta Alamat Kusijanovic, med Gracija Filipovic, Danica Curcic, Leon Lucev, Cliff Curtis

FILMRECENSION Vackert hav, och hotfull stämning som vilar över en hårt kontrollerad tonåring i Antoneta Alamat Kusijanovics långfilmsdebut.

DRAMA Muränan. En spektakulärt ful ål med vassa tänder och oförtjänt dåligt rykte. I "Murina":s öppningsscen harpunfiskar pappa (Leon Lucev) och tonårsdotter Julija (Gracija Filipovic) efter just muräna i det azurblå havet på den kroatiska kusten, och i ett trängt läge biter en av dem Julija och försöker sedan bita sin egen hud för att komma loss från harpunen. 

Upplägget är inte särskilt subtilt: lika trängd är Julija själv ovanför vattenytan. Hennes pappa håller henne och hennes mamma (Danica Curcic) i ett järngrepp. Bestämmer vad de får göra och ha på sig. Sänker deras drömmar. Är så kontrollerande att det först känns som någon form av förhöjd saga – men snabbt landar i överdrift på ett sätt som sänker och gör resten av "Murina" svår att ta riktigt på allvar.  

En stor affär är på gång, en potentiell köpare (Cliff Curtis) är på väg. En gammal vän till föräldrarna från förr. Affärer har hafts, konfrontationer, drama och hopp bubblar under ytan och örfilar delas ut, stämningen är både flirtig och hotfull. I slutändan är "Murina" inte så mycket mer än väl använda klichéer staplade på varandra, om än strösslade med vackra bilder och ett lika starkt som väntat slut.

Visas på bio.