”Våren har varit helt crazy”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-05-18

Björn Gustafsson gör pr för sin nya biofilm i Cannes

CANNES. Genombrottet var på Carola-nivå. Nu sätter Björn Gustafsson, 22, punkt för sin succévår med en vecka på franska rivieran.

– Det har varit en helt crazy vår. Tur man blev lite känd, så man fick åka på filmfestival också, säger han.

Det är nog bara Carolas genombrott med ”Främling” som överträffar Björn Gustafssons blixtsnabba förvandling till superstjärna efter vårens Melodifestivalprogram. Och mystiken har bara ökat då han valt att inte ge några intervjuer.

Nu är han på filmfestivalen för att göra pr för fransk-svenska ”Les grandes personnes”, där han har en liten men viktig biroll.

Hur känns det att vara i Cannes?

– Bra. Jag kan ju bli återhållsam när det är mycket folk sådär. Det här verkar mer vara som ett internationellt Göteborgskalas där man ser på bio lite på dagarna. Mycket affärer verkar göras upp på fyllan.

Och du dricker ju inte alkohol?

– Nä, jag skulle gjort det bra som affärsman här, tror jag.

Redan på tredje frågan kör det sedan ihop sig. Jag undrar om hur väl de som engagerade honom till filmen kände till hans stå upp-karriär och då säger Björn att ”det är utanför filmen, detta, det svarar jag inte på”.

Innan gårdagens intervju, hade jag stött på honom på några cocktailparties här nere. Björn verkar lite gammaldags artig, en mästare på småprat utan att egentligen säga någonting personligt.

Upprepar samma svar

Men under resten av intervjun blir Björn stundtals snarare en kopia av Bo Ringholm, ministern som på en klassisk presskonferens likt en papegoja upprepade samma mening.

– Jag svarar bara på frågor om filmen, upprepar han när jag försöker luras med frågor om allt annat vi är nyfikna på – från Melodifestivalen och rollen i kommande Kenny Starfighter-filmen till om han sett Kanal 5:s ”Myggan”, där man i ett helt animerat avsnitt skämtade om honom.

– Det här blir en konstig intervju, försöker jag.

Björn kontrar:

– Jag kommer inte att ta något utanför den här filmen. Jag har bestämt det.

Vill sitta i en fiskebåt

Okej, så vi pratar om filmen. Om nervositeten i första scenen:

– Vi körde moppe. Den fungerade inte, motorn la av, det var bökigt, jag är ju ingen king of the road på mopeder.

Om förväntningarna här i Cannes:

– Inga alls. Min roll är ju så liten.

Inte heller där är vi riktigt överens. Jag har sett filmen, det har inte Björn, han tycker faktiskt att de tiotal scener jag pratar om låter som fler än de han spelade in.

När vi går ned på stranden för att ta bilder, lossnar Björn lite när jag berättar om min eftermiddag:

– Hälsa gärna Penelope Cruz att Björn Gustafsson from Sweden is in town. Och säg till Mike Tyson att I can take him down any time.

Jag frågar om att vara i Cannes är lite som att ”living the dream”, som hans rollfigurer i tv-sketcherna skämtat om.

– Nä, living the dream, det är nog att sitta ensam i en fiskebåt.

Mer privat blir aldrig Björn. Precis när jag börjat småskälla på honom för att han är så helt hopplös att intervjua, stöter vi ihop med en fransk kvinna som frågar om vägen.

– Je ne parle pas français, säger jag och Björn tycker det verkar nyttigt att kunna säga att man inte kan prata franska, så han ber snällt om en kort språklektion.

En halvtimme med Björn Gustafsson är över. Något av en mardröm att intervjua – men en ganska charmig sådan...