Paret som valde bort barn – för sina vulkaner
Vackra och skräckinjagande bilder i ”Fire of love”
Publicerad 2022-08-25
Fire of love
Regi Sara Dosa, med Katia och Maurice Krafft. Berättare: Miranda July.
FILMRECENSION. Barn ville de inte ha.
Däremot brann de för någonting annat som brukar få svårkontrollerade utbrott.
Paret Krafft offrade allt för vulkaner.
DOKUMENTÄR. En av årets bästa dokumentärer ska helst ses på bio, där paret Kraffts omfattande, förhäxande dokumentering av vulkanutbrott gör sig rättvisa.
Det är en kärlekshistoria, på olika sätt. Det handlar om kärleken till en passion man hittar i livet. Men också om kärleken mellan två älskande, förenade av sitt brinnande intresse.
Maurice och Katia Krafft träffades när de pluggade på universitetet i Strasbourg på 1960-talet. Redan då visste de vad de ville göra. Maurice hade bekantat sig med vulkaner som ung tonåring när han följde med familjen till Neapel och Stromboli.
De gifte sig 1970 men valde aktivt bort barn. Det skulle ju ta upp tid som kan ägnas åt att dokumentera vulkanutbrott.
Gick fram till vulkanöppningen
Deras forskning, mod och tv-mediets genomslagskraft gjorde dem berömda under 70-talet. Paret Krafft var lite som stormjägarna vi ser i katastroffilmen ”Twister” (1996), de som kastar sig i en skåpbil full med mätutrustning och kör som dårar efter en tornado så fort de hör talas om den.
Vid ett utbrott på Island var det många som tvekade inför att komma alltför nära den bubblande och kokande vulkanen. Men Katia gick fram till dess öppning och visade att bara man vet vad man gör är det riskfritt.
Relativt sett.
Du kanske inte vet vad som hände med paret Krafft, men filmen bygger oundvikligt och ödesmättat upp inför det sorgliga slutet i Japan 1991. Och där finner regissören Sara Dosa den verkliga styrkan i sin berättelse om Krafft: kärleken mellan dem fanns väldokumenterad i deras material, liksom medvetenheten om döden. Att de lämnade jordelivet tillsammans är tragiskt, men också oemotståndligt romantiskt.
Sa någon Werner Herzog? Jodå, det är lätt att tänka på hans ”Grizzly man” (2005) under filmens gång. Även den handlade om en person som offrade allt för sin passion och till sist miste livet. Herzog fascinerades också av paret Krafft och lät dem dyka upp i två av hans vulkandokumentärer.
En stor skillnad är att grizzlymannen var oansvarig i sin relation till naturen. Maurice och Katia var aldrig riktigt det. De tog risker, men de inbillade sig aldrig att vulkanen skulle vara snäll mot dem.
Tv-mediet älskade paret
En stor anledning till att paret blev ett fenomen under 70- och 80-talen är att tv-mediet älskade dem. Ett äktenskap där båda levde för vulkaner? Så kittlande. Filmen utnyttjar de rörliga bilderna de tog på ett mäktigt och varierat sätt – det är vackert, fantasieggande och skräckinjagande.
Det är också ett mycket underhållande porträtt av paret, där Dosa visar hur de skiljde sig åt. Katia med sina noggranna observationer, Maurice som alltid drogs till det spektakulära.
När de hoppar runt bland förstelnade lavablock i sina matchande röda mössor tänker jag att där finns en kommande Wes Anderson-film.
Filmen har biopremiär i morgon, 26 augusti.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och Twitter för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.