EPA-version av ”Den oändliga historien”

”Emily och den magiska resan” är som att falla rakt ner i 50-talet

Emma Gray Munthe

helskärm

Emily och den magiska resan

Regi Marcus Ovnell och Jenny Lampa, med Tipper Seifert-Cleveland, Jenny Lampa, Harriet Slater, Chelsea Edge

FILMRECENSION Emily hamnar i en sagovärld som på grund av människors rädsla blir mindre och mindre. Är hon räddningen?

BARNFILM Emily (Tipper Seifert-Cleveland) och hennes mamma (Harriet Slater) sörjer att Emilys pappa har gått bort, och medan Emily försöker göra sin mamma glad dränker mamman sig mest i jobbet som barnboksförfattare och kämpar vidare med det magiska riket Faunutland. Det ena leder till det andra och plötsligt har Emily träffat en fe (Jenny Lampa) och ramlat rakt in i samma rike – vars hela existens är i fara på grund av människors växande rädsla. Kan kanske Emily vara räddningen? 

Att vuxna inte tilltalas av alla barnfilmer är helt i sin ordning och så ska det vara, men "Emily och den magiska resan" är något i hästväg tillrättalagd. Det är som att trampa snett i ett kaninhål och falla rakt ner i 50-talet. När någon är på väg att svära blir ett FA till ett falalalala, att mamman jobbar framstår som lite av ett problem i sig, och sensmoralen är att allt är möjligt och går att lösa "om man bara har kärlek i sitt hjärta, ett leende på läpparna och modet att drömma". Huvva.

Att de inte haft någon stor budget är en sak, att de inte haft bättre underlag att stå på är något helt annat. Det här är mer eller mindre en EPA-version av "Den oändliga historien" för mindre barn – och för de mindre kräsna. 

Visas svenskdubbad på bio.