Intensiv konsertfilm med laddad Nick Cave
Publicerad 2022-05-11
This much I know to be true
Regi Andrew Dominik, med bland andra Nick Cave, Warren Ellis, Marianne Faithfull
FILMRECENSION. Den kombinerade dokumentären och konsertfilmen om Nick Cave är stark i sig men blir än mer gripande i ljuset av tragedin som drabbade den australiensiske sångaren i veckan.
KONSERT/DOKUMENTÄR. Nick Cave har förevigat en oväntat stor del av sin gärning på film det senaste decenniet. Från dokudramat ”20 000 days on Earth”, över gripande dokumentären ”One more time with feeling”, om sorgeprocessen efter sonen Arthurs död och arbetet med albumet ”Skeleton tree”, till pandemisolokonsertfilmen ”Idiot prayer”.
”This much I know to be true” går att se som ett slags fortsättning på ”Idiot prayer”.
Veckans nyhet om att Cave förlorat ännu en son, Jethro Lazenby, ställer emellertid den här filmen i ett lite nytt ljus då regissören Andrew Dominik verkar ha haft ambitionen att visa upp en artist som äntligen lyckats leta sig ut ur det djupaste mörkret.
De 105 minuterna fylls till största delen av livenummer från de två senaste albumen ”Ghosteen” och ”Carnage”, suggestivt iscensatta ihop med trogne kollaboratören Warren Ellis, musiker och kör i en gammal fabrikslokal i Brighton.
Livetagningarna fångar Cave i sitt råaste och mest stroboskopblinkande intensiva. Dominik gör inga försök att dölja kameror och personal. När en av sjukdom märkt Marianne Faithfull kommer in för att läsa ett spoken word-stycke får även sekvensen innan, där hon med vissa sätter sig till rätta och för en kort stund lägger undan syrgasslangen, vara med.
Mellan låtarna möter vi en existentiellt reflekterande Cave, som förklarar att han ser mer mening i tillvaron än på länge och stolt visar upp resultatet av sin pandemihobby, en serie nyskulpterade figuriner om djävulens liv.
Framför allt får vi en fin bild av den kufigt kreativa vänskapen mellan Cave och Ellis. Musiken som kommer ur samarbetet beskriver den 64-årige sångaren som ”snippets in an ocean of bullshit”.
Möjligen är det här den av Caves filmer som är mest för fansen. Men ingen som verkligen bryr sig om Nick Cave lär vilja missa vare sig hans dyrköpta livsinsikter eller de minst sagt laddade versionerna av låtar som ”Hand of God” eller ”Balcony man”.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och Twitter för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.