Rasande attack och vemodig bön

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-10-05

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus Sicko är klassisk Michael Moore

Michael Moore, regissör till dokumentären "Sicko".

Amerikansk dokumentärfilm av Michael Moore.

När filmen hade världspremiär vid årets Cannes-festival, var vi många som hade väntat oss en rasande attack mot den amerikanska sjukvården och läkemedelsindustrin. Och det är väl ”Sicko”, också. Men framför allt är Michael Moores nya film en slags vemodig bön om att vi måste ta hand om varandra.

Upptakten är klassisk Michael Moore: Några bisarra fall om amerikaner som råkat ut för olyckor. Som mannen som sågat av sig två fingrar och måste välja vilket han ska ha råd att sy fast igen. Sedan skildrar Moore i högt tempo och med svart humor USA:s sjukförsäkringssystem. Hur många faktiskt inte ens får teckna sjukförsäkringar. Hur läkemedelsindustrin ”köper” politiker.

Sedan lufsar Moore omkring i Kanada, England och Frankrike och låtsas på ett lite övertydligt sätt bli överraskad av att de har kunnat ha fri sjukvård i åratal. För oss européer blir de avsnitten ibland lite löjligt överdrivna.

Slutet är starkt. Många av hjältarna som röjde upp efter terrorattacken i New York i september 2001 får nu inte vård för de skador de fick. Moore hyr en båt i Miami och tar med dem till USA:s enda sjukhus som är gratis; det i terroristfängelset i Guantanamo Bay på Kuba. Där släpps de förstås inte in, men får i stället vård på vanliga sjukhus i Havanna.

Somliga lär reta sig på Moores flirt med Kuba. Andra tar förhoppningsvis till sig det budskap som genomsyrar ”Sicko”; att vi ska bry oss mer om varandra.

Följ ämnen i artikeln