Robin Bengtsson är skrällbra i Linköping

LINKÖPING. Årets första skräll:

Robin Bengtsson har en bra låt i Linköping.

Den behöver inte ens ett förbannat rullband för att lyckas.


Hör att det gnisslas och muttras om att startfältet ser tråkigt ut.

Jamen, det är ju första veckan av Melodifestivalen 2020. Vad väntar ni er? Babylons hängande trädgårdar?

Premiären ska varje år vara som att titta ut genom fönstret i ett ”Pang i bygget”-pensionat i engelska staden Torquay. Lite lagom, lite väntat, lite grått, lite business as usual.

Dramatiken måste få växa fram. Och att bedöma musiken i tävlingen utifrån själva låtarna är lite som att titta på en potatis och undra hur den smakar på en restaurang med två Michelin-stjärnor.

Det kan hända en hel del mellan åkern och tallriken, eller från första uppspelningen av tävlingens låtar till lördagens föreställning på Saab arena.

Det finns dock några små skrällar.

Som att Robin Bengtsson faktiskt har en av de bästa låtarna i startfältet, till exempel. Nej, det är inte första april. Nej, jag ligger inte däckad på ketamin och svävar runt i ett kemiskt kosmos. Det är sant.

Den sjungande skyltdockan från Svenljunga kommun, som gick ut genom fönstret och började gå på löpband för två år sedan, återvänder med en gedigen låt: ”Take a chance”. Några minns kanske att Bengtsson gick långt med sitt förra bidrag i tävlingen, ”I can’t go on”. Löpbandet rullade ända till ESC-finalen i Kiev och stannade på en femteplats.

Om nu idén att låta ett välstruket pressveck knalla löpband blev så framgångsrikt – hur ska det då sluta i år? Kanske beror lite på hur Bengtsson väljer att presentera sitt bidrag. Personligen hoppas jag på att han fortsätter på gymtemat. Det är dags att en roddmaskin eller en stairmaster får ta plats i den svenska pophistorien.

Robin Bengtsson i en roddmaskin. Kom igen. Resultatet kan knappast bli fånigare än ett ”fina fisken”-tecken på ett rullband. Ta chansen.

Pressvecket är dock inte huvudnumret i Linköping. Det är Felix Sandman. Sandmans ”Boys with emotions” har alla rätta och tidstypiska popingredienser. Här finns både Justin Beiber och Ed Sheeran i mixen. Dessutom struntar han i refrängen, vilket gör att låten får en lite annorlunda finish.

Risken finns dock att Felix Sandman gör en, tja, Felix Sandman och får koka färdigt i andra chansen i stället.

Men det vore en orättvis och onödig omväg. Spara sådana skämt till Göteborg, eller nåt.