Blackpink är bra – men frågan är om de behövs
Publicerad 2026-03-02 11.25
EP På sin comeback tar k-pop-giganterna Blackpink i från tårna med ettrig eurodance, hejaramsor och beska ballader.
Det är inte alls dåligt – men frågan är om Blackpink ens behövs längre.
Blackpink
Deadline
YG Entertainment/The Orchard
POP Väldigt mycket har förändrats sedan Blackpink släppte senaste albumet ”Born pink” för drygt tre år sedan. I stort sett samtliga av gruppens medlemmar har numera framgångsrika solokarriärer.
Rosé har toppat listorna med irriterande men effektiva Bruno Mars-duetten ”APT”. Lisa har gjort toppmodern popmusik, bland annat tillsammans med Rosalía. Jennies Seoul-pop på albumet ”Ruby” var lika svår att skoja bort.
Dessa debuter och prominenta samarbeten har gjort tre av fyra i gruppen till några av samtidens mest omsusade popstjärnor (bara Jisoo har hållit en något lägre profil). Som soloartister har medlemmarna hittat ett mer fokuserat uttryck – ofta inspirerade av 90- och 00-talens popmusik och estetik.
Senaste Blackpink-albumet lät däremot splittrat i sin plikttrogna önskan att tillfredsställa alla. Vän av ordning frågar sig om ny musik från en av världens största k-popgrupper ens behövs?
Fjolårets Billboard-hit ”Jump” sätter tonen för nya femspårs-ep:n ”Deadline” med ettrig eurodance. Musiken har generöst med glasyr på toppen. Tiktok-vänligt break, Spice Girls-referenser och lätt uppdaterad edm.
Senaste singeln ”Go” är mer av samma sak. Två av låtarna har hejaramsor som skanderar egna bandnamnet – som skräddarsydda för den världsturné som just har avslutats med tre utsålda arenakonserter i Hong Kong. I påkostade videor framställs tjejerna som perfekta superhjältar. Texterna handlar om systerskap.
Medlemmarna övertygar alla på sitt sätt. Rosé och Lisa framstår alltmer som gruppens starkast lysande stjärnor – den förstnämnda med snygg r’n’b-sång, den sistnämnda med kaxig rap.
”Champion” är den låt som utmanar mest med en gitarr som för tankarna till amerikanska indie-älsklingen Faerybabyy och charmiga call and response-körer.
Bäst är finalen ”Fxxxboy” som bejakar den ”OC”-pop som präglat några av tjejernas soloalbum. Tänk Justin Biebers beska ballad ”Love yourself” med en nypa av Olivia Rodrigos bittersötma. Till en plockande elgitarr får en snubbe sina fiskar varma. I slutet av refrängen vänder kvartetten snyggt på steken: ”Guess karma’s a bitch/How’s it feel? Now I’m the fuckboy”.
Samtidigt är känslan att Blackpink gör detta lite med vänster hand, som om deras hjärtan redan var någon annanstans.
BÄSTA SPÅR: ”Fxxxboy”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik