Skum och skrämmande bra jazz
Johan Lindström Septett är befriande gränslösa
Publicerad 2021-02-26
ALBUM Ibland hittar musiken ett groove som verkar komma från de hemsökta skogarna utanför Twin Peaks.
Det är skrämmande bra.
Johan Lindström Septett
On the asylum
Moserobie
JAZZ Musiken är omöjlig att placera i tid och rum.
Ibland hittar den ett spökliknande groove som för tankarna till gravt underskattade filmen ”Twin Peaks: fire walk with me”. Johan Lindström Septett kan byta plats med bandet som spelar i bakgrunden under Laura Palmers sista timmar i livet. Antingen det eller så har ”Bergakungens sal” tänt på.
Ibland låter det som ett soundtrack till en spionfilm under kalla kriget när John Le Carré skrev om spioner som kom in från kylan i fuktiga trenchcoats. Eller som att någon spelar delar av Eric Dolphys mästerverk ”Out to lunch!” i slow motion. Voodoon i ”The prom” hade kunnat vara en skräckfilm i New Orleans medan ”On the asylum”, precis som titeln antyder, verkar vara inspelad i ett mentalsjukhus.
Men det slutar inte där. Elvis Costello läser ett poem som han har skrivit till skivan, vissa spår svävar i ett öppet folkpoplandskap och en steelguitar blir nyckelinstrumentet i ”Solitude tune”.
Gitarristen och producenten Johan Lindström har varit en studiodoldis sedan 90-talet. Chansen är rätt stor att du har hört honom utan att veta om det. Meritlistan är tjock som en gammal telefonkatalog. Men det är som medlem i Tonbruket och med bandledardebuten ”Music for empty halls” från 2018 som han har presenterat sig på allvar.
Precis som på debutskivan omger sig Lindström med flera diamanter från svenska jazzscenen, som bland andra Jonas Kullhammar, Per ”Texas” Johansson, Torbjörn Zetterberg och Jesper Nordenström.
”On the asylum” är mörkare, skummare och om möjligt ännu mer varierad än den smått fabulösa debutskivan. Jag kommer inte på någon annan svensk grupp just nu som teleporterar sig lika snabbt och sömlöst genom den moderna jazz- och musikhistorien. Om en låt beställer en absint i Berlin på 50-talet närmar sig en annan den kosmiska 2010-talsjazzen med The Comet Is Coming.
Musiken är dock så föredömligt gränslös att etiketter blir meningslösa. På den tröttsamma frågan ”vad är jazz?” svarade den kopiösa jazzlegenden Charles Mingus en gång:
”Jag vet inte. Och jag bryr mig inte.”
Storheten med ”On the asylum” är att Johan Lindström Septett ger samma svar i 14 spår.
BÄSTA SPÅR: ”Twenty twenty” och ”Septet serenade”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik