LISTAN: Äntligen en dokumentär om svensk hårdrocksexport
Sofia Bergström väljer fem heta saker i musikvärlden
Varje fredag turas musikredaktionens medarbetare om att dela med sig
av åsikter, tips och nyheter.
Den här veckan lyfter Sofia Bergström en efterlängtad dokumentärserie och firar dansk dödsmetall.
1. Äntligen en dokumentär om svensk hårdrocksexport
Redaktionen bakom SVT:s hyllade dokumentärserier ”Det svenska popundret” och ”Den svenska hiphopens pionjärer” har gjort en djupgrävning i det svenska hårdrockundret. Den 31 juli släpps resultatet på SVT Play – ”Hård rock på export” som i fyra heltimmesavsnitt berättar historien om hur svensk hårdrock har blivit en internationell succé.
Det är inte en dag för tidigt. Hårdrocken tenderar att bli styvmoderligt behandlad i offentligheten, även av public service. Svenska rock- och metalbands enorma genomslag utomlands – som att Ghost, Sabaton och In Flames utan problem säljer ut några av världens största arenor – lyfts sällan här på hemmaplan.
Och det är bara toppen av isberget. Många pionjärer och stilbildare, från både förr och nu, förtjänar att äntligen bli hörda och sedda av svenska folket.
För Aftonbladet berättar SVT-journalisten Magnus Broni att arbetet med dokumentärserien har pågått i drygt ett år. Han håller med om att det är på tiden att det svenska hårdrocksfenomenet uppmärksammas.
– Det är så sjukt dags! Vi har väldigt mycket att vara stolta över när det kommer till den svenska hårdrockskulturen, som många inte har en jävla aning om. Sverige har ju satt ett stort avtryck inom det mesta från hård rock till extrem metal. Det är otroligt häftigt.
Passande nog kommer en specialklippt festivalversion av serien att premiärvisas på Sweden Rock Festival om en dryg månad. Den framgångsrika festivalen, som samlar besökare från världens alla hörn, är i sig bevis på den svenska hårdrockscenens starka fäste ute i världen.
2. Dubbelplatina
Dios ikoniska album "Holy diver” har nyligen sålt dubbel platina (två miljoner exemplar) i USA.
Skivan, som släpptes 25 maj 1983, var sångaren Ronnie James Dios första album under egen flagg efter att han lämnat Black Sabbath. Singlarna ”Holy diver” och ”Rainbow in the dark” har för evigt etsat sig fast i det kollektiva hårdrockminnet.
Jag hoppas att Dio, som för tolv år sedan förlorade sin kamp mot magcancer, skålar med Lemmy Kilmister däruppe i himlen.
Metal will never die, visst är det så.
3. Museummetal
Norsk black metal tar sig ännu en gång in i finrummet. Satyricon och Munchmuseet i Oslo har inlett ett samarbete för att förena bandets musik med Edvard Munchs verk.
Besökare på museet kan uppleva ett urval av den ikoniska konstnärens målningar och bilder tillsammans med ett instrumentalt musikstycke skrivet av sångaren Sigurd ”Satyr” Wongraven och trummisen Kjetil-Vidar "Frost" Haraldstad.
Bara på pappret låter mötet oerhört mäktigt.
”Satyricon & Munch”-utställningen öppnades i förra veckan och kommer att pågå i fyra månader.
4. Danmarksdöds
Danmark utmärker sig inom dödsmetall. De senaste åren har band som Baest, Livløs och Konvent på olika sätt stärkt den danska dominansen.
Köpenhamnskvintetten Thorium bildades förvisso redan 1997 men har nu släppt sitt bästa album i karriären, passande nog döpt till ”Danmark”. Med stor fingertoppskänsla blandar de furiös döds av Florida-snitt och starka melodier som dundrar in i medvetandet och vägrar släppa taget.
Sångaren Michael H Andersen låter som djävulen själv.
5. Fredagsmangel
I slutet av april släppte forskningsprojektet Creative Footprint en rapport om att höga hyror och krångliga tillstånd hämmar musikscenen i Stockholm (en kvalificerad gissning är att spelställen runt om i Sverige står inför liknande problem).
Mot alla odds har Klubb Fredagsmangel i Jakobsberg norr om Stockholm, som öppnade 2019, snabbt vuxit till ett pulserande metalmecka som flera kvällar i veckan levererar imponerande bokningar.
I kväll svänger jag mina lurviga i takt till norsk-sibiriska black metal-bandet Bizarrekult, vars debutskiva ”Vi overlevde” knep en självklar topplacering på min lista över 2021 års bästa album.
Fem låtar: Dissection-dyrkan och dyster post-metal
”THE CLIMAX OF DEJECTION”
The Spirit
För fem år sedan golvades jag av tyska black metal-duon The Spirits debut ”Sounds from the vortex”. Den kändes som en frisk fläkt samtidigt som de inte försökte dölja sin Dissection-dyrkan. Förra veckan släpptes tredje skivan ”Of clarity and galactic structures” och även den gör mig knäsvag.
”BLOOD SPILLER”
Cave In
2019 års ”Final transmission” såg ut att bli det amerikanska metalbandets svanesång i och med basisten Caleb Scofields bortgång. Men med ersättaren Nate Newton (Converge) i uppställningen har Cave In fått en nytändning. På kommande skivan ”Heavy pendulum” släpper de lös en härlig hybrid av heavy metal, sludge och metalcore.
”THE DHAMPIR”
Tribulation
”The dhampir”, som fram tills nu bara har släppts som bonusspår på en av vinylutgåvorna till ”Where the gloom becomes sound”, blev sista låten som Tribulation gjorde tillsammans med ex-gitarristen Jonathan Hultén. På detta 18 minuter långa emotionella epos kan man nästan höra Hulténs farväl till bandmedlemmarna.
”GATHERING STORMS”
Orochen
Göteborgsbandet Orochen duckar inte för det dystra. Samhällets största utmaningar och mänsklighetens mörkaste sidor utgör ofta fonden i kvartettens mästerligt melankoliska post-metal. Senare den här månaden släpps debutalbumet ”Anthroposcenic”.
”WICKED WAYS”
Halestorm
Få sjunger så innerligt och lidelsefullt som Lzzy Hale. Under arbetet med Halestorms femte album ”Back from the dead”, som släpps i dag, grävde den amerikanska sångerskan djupt där hon stod. Texterna om mörkret som tyngde henne under pandemin träffar ofta hårt, så även i denna låt.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik