På svenska är Molly Hammar okrossbar

Per Magnusson

helskärm

KONSERT Det finns egentligen inga gränser för popstjärnan Molly Hammar. På Cirkus lyckas hon med konststycket att gifta ”Så mycket bättre” med 90-tals-r’n’b.

Det enda jag kan sakna är ännu mer av Molly själv.

Molly Hammar
Plats: Cirkus, Stockholm. Publik: 1 550 (utsålt). Längd: En timme och en kvart. Bäst: Konsertens slutscener och eftertexter. Sämst: ”Gasoline”. Jag är inte säker på att vi behöver fler Nordman-tolkningar i det här landet.

Molly Hammars meritförteckning liknar många andra svenska artisters. ”Idol”. Två melodifestivaler. Allt krönt med ”Så mycket bättre”, fortfarande den krattade gången mot karriärlyft och egen konserthusturné. I Hammars fall för att hon sjöng frisyrerna av Norlie & KKV i tolkningen av duons ”Ingen annan rör mig som du”.

Men Hammar har faktiskt även nosat på internationell framgång, bland annat genom att singeln ”We could be dancing”, ett samarbete med den franska producenten Bob Sinclair, nått listor i Italien och Frankrike.

I högtalarna före turnépremiären spelas samma typ av 90-tals-r’n’b som präglar Molly Hammars två senaste ep:s, ”Sex” och ”God is lonely too”. Minuten senare kommer hon in i blått ljus och cerise klänning. Hon vevar händerna i luften i triumf innan hon ens nått mikrofonen.

På sociala medier har Molly uttryckt eufori över att äntligen få göra en egen turné och jämfört ett utsålt Cirkus med smaken av champagne. Det var faktiskt här som drömmen föddes. Hennes mamma, musikern Mimmi Hammar, spelade tillsammans med Kikki, Bettan och Lotta när Molly fick frågan om hon ville dansa på scenen till ”Fyra bugg och en coca cola”. Ett erbjudande man bara inte tackar nej till – särskilt inte om man är fem år.

Det finns egentligen inga gränser för popstjärnan Molly Hammar. Hon har en stor röst som kan utföra små underverk. I kväll spelar hon ut hela sitt vokala register – en mäktig och gymnastisk uppvisning. Molly är dessutom en rakt upp och ner ärlig och sprudlande person som kommunicerar ledigt med syskonen Kajsa och Vilja på främre raden.

Hammar tar sig an Lasse Stefanz med samma lätthet som Anne-Lie Rydé. Men när suget efter att få återuppleva minnen från tv-soffan i konserthus landet runt mattats behöver Molly hitta ett mer personligt uttryck. Jag hör spår av sådant ikväll. ”Blossom” är till exempel elegant pop med trombon och gitarrsolo. När musiken stöps om till pampig pop på stadiumbotten blir den mer anonym – särskilt eftersom den framförs på engelska. Plötsligt tävlar 27-åringen med hela världens Beyoncés och Rihannas. Nu när Hammar bevisat att hon kan beröra på svenska på bästa sändningstid skulle jag hellre höra henne blomma ut som 20-talets Lisa Nilsson.

Under extranumret händer det. ”Fan, jag känner mig som Alicia Keys, typ”, säger Molly och klinkar förstrött på tangenterna. Sedan håller hon en lång monolog om Marbella, tårar i en taxi och ”en jävla massa terapi”. Jag vill bara höra mer. Vad som följer, hiten ”Ingen annan rör mig som du”, är på en helt egen nivå. När Molly sjunger från hjärtat, på svenska, är hon okrossbar.

Men allra mest rörande är nog ändå konsertens eftertexter. När Chaka Khans ”Through the fire” ljuder genom lokalen och Molly Hammar, med premiärbuketten i handen, storgråter som i slutscenen av en Hollywood-film.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram och Twitter för full koll på allt inom musik