Minnesvärda covers med Augustifamiljen
Uppdaterad 2019-10-18 | Publicerad 2019-10-11
ALBUM Lite magi går kanske förlorad på vägen från tv-studion till hörlurarna. Men framför allt är det förstås en kulturgärning att några av de bästa musiknumren från ”På spåret” sparas till eftervärlden på en skiva.
Augustifamiljen
På spåret 2009-2019
Playground
POP Det är inte hjärnkirurgi varför covers fungerar så bra i tv.
När en låt som du redan gillar och har minnen till dyker upp i ett nytt sammanhang blir det en positiv överraskningseffekt.
Om det dessutom är en artist du gillar – eller kanske ännu hellre en helt ny och oväntat begåvad artist – som får fira triumf med den klassiska låten förlöser det ännu fler känslor.
”På spåret” har de senaste tio åren varit värt att titta på bara för musikinslagen. Med det eminenta husbandet Augustifamiljen – till stor del samma musiker som brukar kompa Håkan Hellström – har den folkliga frågesporten vecka efter vecka levererat minnesvärda tolkningar av både hits och finsmakarlåtar.
Bakom micken har kapellmästaren Stefan Sporsén placerat såväl älskade stjärnor som fingertoppskänsligt valda artister på väg upp.
När nu Augustifamiljen lämnar ”På spåret” är det givetvis en utmärkt final att ge ut en skiva med 16 av de mest omtyckta tolkningarna från programmet.
Det som har adderat extra magi till covers i ”På spåret” är, förutom ovan nämnda överraskningsmoment, Augustifamiljens personligt arrangerade tolkningar och, givetvis, nöjdheten när man som tittare har känt igen en låt.
Och precis som så ofta med tv-covers går tveklöst även här en dimension förlorad när låtarna rycks ur sitt väldigt speciella sammanhang och både ska stå för sig själva och försöka bilda en enhet på ett album.
Icke desto mindre är detta en sympatisk samling, där Lisa Nilsson och Peter Jöback delar utrymme med kanske inte fullt lika bekanta namn som Theodor Jensen från The Plan och bluesmannen Bror Gunnar Jansson.
Passande nog öppnar albumet med ”Make your own kind of music”, Mama Cass Elliot-tolkningen som nästan på egen hand satte Sarah Klangs artistkarriär i rullning för snart två år sedan.
Nicole Sabouné hittar något både skört och fränt i sin postpunkiga version av Bruce Springsteens ”The river”. Och det är ”På spåret” på bästa folkbildande sätt när Cyndee Peters får gjuta gospel i Cat Stevens ”Peace train” eller Lena Willemark drar tydliga streck mellan sin folkmusikvärld och Led Zeppelins ”Kashmir”.
Allra mest hand i handske känns kanske Björn Dixgård från Mando Diao i The Animals ”Don’t let me be misunderstood” och Moneybrother i Hootenanny Singers ”Gren green grass of home”-försvenskning ”En sång en gång för längesen”.
Framför allt är det givetvis en liten kulturgärning att dessa inspelningar sparas till eftervärlden. Får jag gissa skulle det går att göra flera lika starka volymer till.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik