Amasons drömpop träffar ofta rätt
Publicerad 2019-08-16
ALBUM Amason är tillbaka med ett poppigare sound.
Men bandet är fortfarande som bäst när de satsar på vemod och melankoli.
Amason
Galaxy I
Amasonason
POP Amason svepte in som en varm bris när de släppte debutskivan ”Sky city” 2015.
De hyllades unisont av både kritiker och fans för sin melankoliska nyprogg och vann en Grammis för bästa album.
Men mitt i succén kom livet emellan. Bandmedlemmarna skaffade familj och började jobba med andra projekt.
Nu är Amason tillbaka med ett nytt sound. ”Galaxy I” – första halvan av ett dubbelalbum, den andra släpps till våren – präglas mer av syntar än gitarrer. Det är vacker och känslosam drömpop.
Amanda Bergman träffar alla rätta toner och tänkbara sinnesstämningar. Hon låter busigt glad i ”Marry me just for fun” men förtvivlande ledsen i ”You don't have to call me”.
Hennes djupa röst är fortfarande bandets starkaste kort och frånvaron av den blir tydlig när hon ger mikrofonen till Gustav Ejstes i låtar som ”Samlaren” och ”Tre karameller”. Albumets enda svenska låtar är lekfulla och låter som intima jamsessioner.
Men de hör knappast till det starkaste kvintetten har gjort.
Det gör däremot ”Benny”. Bergmans sång går från fjäderlätt till blytung och övergången från svängig vers till sorgsen refräng är rent av beroendeframkallande.
De må låta annorlunda men Amason är alltjämt ett band med känslorna i fokus.
BÄSTA SPÅR: ”Benny”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik