Danzig får Elvis att vända sig i graven

Publicerad 2020-05-01

Danzigs Elvis-coverplatta är ett skrämmande exempel på när kontrollbehov är en musikers värsta fiende.

ALBUM Danzigs tolkningar av Elvis känns lika sexiga och tilltalande som ett par otvättade strumpor.

Betyg: 1 av 5 plusBetyg: 1 av 5 plus
Danzig
Sings Elvis
Cleopatra recordings


BLUESROCK Att Glenn Danzig vid något tillfälle skulle göra en coverplatta på ett gäng Elvis Presley-dängor var bara en tidsfråga. Misfits-sångaren, tillika ”Evil Elvis”, har i decennier hintat om att en dag tolka sin barndomsidol på en hel fullängdare.

Till skillnad från Elvis-covern ”Let yourself go” på 2015 års albumflopp ”Skeletons” är låtarna på ”Danzig sings Elvis” trogna originalen.

På kuppen gör Danzig sig själv en stor björntjänst.

Skivan är en plågsam påminnelse om att 64-åringen inte längre pallar att hänga med i Presleys vidsträckta register.

Det ekande sångreverbet i 50-talsstil gör det extra tydligt att dagens Danzig dessutom saknar rockkungens fylliga, bluesiga och vibrerande röst. Annars lidelsefulla ”Loving arms” och ”Fever” känns lika sexiga som ett par otvättade herrstrumpor.

Det i särklass största problemet är dock Danzigs kontrollbehov.

I sedvanlig stil vägrar han att släppa in en utomstående (läs: professionell) producent, utan insisterar fortfarande på att sköta inspelningen och mixningen helt själv.

Inte ens gitarristen och bundsförvanten Tommy Victor verkar få en syl i vädret.

Utfallet är i det närmaste katastrofalt.

Precis som tidigare alster från 2010-talet låter ”Danzig sings Elvis” som ett DIY-projekt inspelat i ett fallfärdigt garage. Ibland är sången påfrestande dominant, andra gånger knappt hörbar. Kakburksljudet på Metallicas ”St. Anger” framstår som Guds gåva till människan i jämförelse.

Enbart avskalade ”Lonely blue boy” och ”Pocket full of rainbows” är någorlunda lyssningsbara.

En gång i tiden, med rösten intakt och den forna producentpartnern Rick Rubin vid sin sida, hade han kunnat göra Presleys låtskatt rättvisa – och mer därtill.

Just nu är tajmingen och taktiken urusel.

Elvis vänder sig säkert i graven.
BÄSTA SPÅR: ”Lonely blue boy”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

Följ ämnen i artikeln