Mauro Scocco fångar ekot av en separation

Av: Per Magnusson

Publicerad:
Uppdaterad:
Mauro Scocco sjunger ännu en sång till dom ensamma.
Foto: MAGNUS SANDBERG/AFTONBLADET
Mauro Scocco sjunger ännu en sång till dom ensamma.

ALBUM Efter nästan ett decenniums tystnad är en av våra finaste låtskrivare tillbaka.

Den här gången med ett riktigt separationsalbum.


Mauro Scocco
Den stora glömskan
Topco Music/AWAL


POP Mauro Scocco har pratat om tiden som en viktig medspelare när han gör musik. 57-åringen använder sig av författaren Stephen Kings klassiska knep: han skriver, för att sedan lägga undan materialet i en byrålåda i månader.

Känns musiken fortfarande relevant när han plockar fram den igen kan det, kanske, bli någonting av den. Det är lätt att föreställa sig Mauro på en finare restaurang, rullande en Pinot noir, i väntan på att låtarna ska ”mogna” (om en svensk version av tv-serien ”The trip” spelades in vore han säkert lysande i en av rollerna).

Undantaget julskivan 2012 har Mauro Scocco inte släppt ett soloalbum på exakt nio år. När han spelade in föregångaren ”Musik för nyskilda” var han fortfarande i en relation. ”Den stora glömskan” är skriven efter ett uppbrott och har kallats för ett separationsalbum av upphovsmannen själv. Omslaget är ett bröllopsfoto, fast med parets ögon olycksaligt förstorade.

”Vilka blev vi?”

”Vilka var vi från start?”

Mauro Scocco ställer frågorna redan i öppningsspåret ”Vårt konstverk”. Det känns som om han ställt just de frågorna i ett decennium nu. Scocco är svenskpopens mästare i relationer, en av landets bästa låtskrivare överhuvudtaget. Han blandar stora frågor med små banaliteter – som emellertid ofta fyller en lika viktig del i berättandet. Där Tomas Ledin sjunger ”Bor du kvar i samma tvåa?” frågar Scocco: ”Bor du kvar i den där kvarten/Där du aldrig låste dörrn?”

Känslan för detaljer är en av hans styrkor.

Förmågan att få till synes simpla formuleringar att bränna likaså.

Allra bäst blir Mauro när han är som mest obarmhärtig mot lyssnaren. Som i titelspåret när han sjunger om att ”ligga där i sängen med varsin mobil” eller i den Markus Krunegård-producerade singeln om chanser som försvinner i vinden och aldrig kommer tillbaka.

Men ”Den stora glömskan” är inte bara ett nattsvart album, musiken fångar hela spektrat av en separation. De tio spåren bildar tillsammans en lika melankolisk som livsbejakande helhet.

I mysiga ”Vågor sol och sand” flanerar Scocco vid havet och glömmer allt för en stund.

I den ljuvt Burt Bacharach-doftande balladen ”Höstens färger” tar han sitt kaffe svart och köper blommor, ostar och vin.

För, som han måste påminna sig själv om i samma sång, världen är ändå vacker där utanför.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

Publicerad:

LÄS VIDARE