”Fuck tha police” blev vapnet och protesten

Publicerad 2020-10-27

Den amerikanska musiken är lika stor och stormig som landets historia.
Det är ett soundtrack om fattiga och rika, tragedier och optimism, krig och rasism.
Inför presidentvalet skriver Markus Larsson om tio låtar som skakade, lyfte och förändrade USA.

 

8. ”Fuck tha police” (NWA, 1988)

1988 får rapparen Ice Cube i hiphopgruppen NWA nog.

Dåvarande polischefen i Los Angeles har förklarat krig mot stadens gäng.
Vilket i princip innebar att varenda svart tonåring med keps är misstänkta gängmedlemmar.

”Vår musik var vårt enda vapen. En ickevåldsam protest” säger Cube i en intervju med magasinet Rolling Stone.

Vapnet och protesten blir ”Fuck tha police”.

Texten handlar om en fiktiv rättegång där polisen anklagas för rasism och polisbrutalitet. Cube inleder den blodtörstiga hämndfantasin och rappar bland annat om att han inte tänker backa. Han ska fixa ett blodbad av döda poliser i Los Angeles. Mot slutet av låten fälls poliskåren av juryn. De är skyldiga till att vara en ”redneck, white-bread, chickenshit motherfucker”.

På avstånd kunde verkligheten som NWA beskriver uppfattas som effektsökeri. Men det är innan taxichauffören Rodney King grips av LAPD 1991. King befinner sig på permission efter ett rån. En civil person filmar polisens råa misshandel med videokamera. Flera polismän slår Rodney King med batonger när han ligger på marken, andra står lugnt och tittar på.

King överlever men när de åtalade poliserna frias året därpå exploderar Los Angeles. Kravallerna stormar i sex dagar. 53 människor dödas,  2300 skadas och över 8 000 personer grips.

”The message” med Grandmaster Flash and The Furious Five  och Public Enemys ”Fight the power” är bara två andra exempel som hade kunnat representera old school-hiphop här. Men den gangstarap som NWA skapade har aldrig försvunnit. Den lever kvar i dagens trap och drill. Dessutom handlar ”Fuck tha police” fortfarande om sorgligt många nyhetssändningar i USA.

Ekot av Rodney King dröjer kvar under demonstrationerna och upploppen. Vad har egentligen förändrats? En sak. I dag fastnar polisens övergrepp på film. Förut fanns det inte lika många vittnen.

Klippet där en vit polisman från Minnesota sätter knäet i nacken på den svarta mannen George Floyd och sakta kväver honom understryker att NWA inte överdriver när de rappar om ”en auktoritet som har rätt att döda en minoritet”.
Gravstenen med namnen på svarta personer som har dött efter polisingripanden och skjutningar växer oavbrutet:

Freddie Gray, Amadou Diallo, Breonna Taylor, Eric Garner, Laquan McDonald, Tamir Rice, Trayvon Martin, Samuel Dubose, Phillip White, Jordan Baker. Jonathan Price.

Varje dag kommer nya overkliga klipp som visar hur fredliga demonstranter klubbas ner av poliser som är rädda för sin egen befolkning, scener som hör hemma i en polisstat och inte i en demokrati.

Musiken marscherar tillsammans med demonstranterna mot strukturell rasism. Efter George Floyds död ökade strömningen av ”Fuck tha police” med 273 procent i USA.

Varför? Den som undrar lyssnar inte ordentligt. Som Ice Cube säger:

”När ’Fuck tha police’ gjordes 1988 hade den varit på gång i 400 år.”

Fotnot: Resten av texterna i serien ”Larssons amerikanska sångbok” publiceras löpande fram till presidentvalet den 3 november.