Disclosure maxar allt inför tomma läktare

Uppdaterad 2020-09-03 | Publicerad 2020-09-02

”Energy” gästas bland annat av veteranerna Kelis och Common och yngre röster som Slowthai och Kehlani.

ALBUM Den brittiska dansmusikduon Disclosure har spelat in det optimala soundtracket till inställda festivalspelningar.

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
Disclosure
Energy
Island/Universal


POP En av popmusikens många klyschor lyder att man har en livstid på sig att göra sitt första album. Det gällde knappast brittiska brödraduon Disclosure. Den serie singlar och ep:s som banade vägen för debuten under tidiga tiotalet skapade stor hajp på de just då så viktiga musikbloggarna. Det skulle smidas medan järn var varmt etc.

Första fullängdaren ”Settle” spelades in i steget, men blev en jätteframgång. De skolpojkskindade småstadskillarna Howard och Guy Lawrence lyckades av bara farten ge Sam Smith sitt genombrott via låten ”Latch”. Andra albumet ”Caracal” nådde inte samma popularitet, men Disclosure turnerade bara vidare enligt Daft Punks gamla devis: ”harder, better, faster, stronger”.

Först 2017 tog duon paus – efter 331 konserter.

Guy backpackade i Asien och Howard pysslade med jordbruk i hemstaden Reigate.

Därefter tryckte bröderna gasen i botten igen.

Inför tredje albumet skrevs 200 låtar – men bara de som gått snabbast att göra fick till slut vara med på skivan. Att lyssna på 43 minuter korta ”Energy” känns som att bli medsläpad på fest, gå ett varv, ta en öl, nicka åt några vänner, undvika ett par andra – för att sedan göra snabb sorti. Det är lite för stökigt, de andra deltagarna är fyra, fem drinkar före.

De lite lulligare spåren lyckas bättre. Albumets höjdpunkt är ”Douha (Mali Mali)”, där Mali-artisten Fatoumata Diawara försöker dansa bort sitt älskade hemlands problem i stället för att gråta över dem. Låten markerar en ny, intressant riktning för britterna. ”Ce n'est pas” är ett trevligt stycke lätt förrädisk och hänförande house. ”Birthday” är en glossig r’n’b-duett mellan Kehlani och Syd från The Internet, som rimmar mer med rådande karantän än, säg, den visselpipeblåsande samban i titelspåret.

Disclouse har spelat in ett kompetent album i skarven mellan fransk filterhouse och det tidiga 00-talets brittiska klubbmusik. Det är bara tajmingen som är lite olycklig. Den påstridiga partyenergin och texter om att komma någon så nära att man kan känna parfymen – ”Is that lavender?” – kommer sannolikt att kännas mer tilltalande när corona har passerat.
BÄSTA SPÅR: ”Douha (Mali Mali)”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik