Kendrick Lamars nya album är ren soul

Uppdaterad 2022-05-16 | Publicerad 2022-05-13

Kendrick Lamar är här med ett av årets mest haussade album – hans första på fem år.

ALBUM Det går att lyssna på Kendrick Lamars nya dubbelalbum och häpna över musiken. Men det går också att läsa som en ödesmättad samtidsskildring.

Likt livet självt pendlar musiken mellan ljusblå vårmorgon och nattsvart vargtimme.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Kendrick Lamar
Mr Morale & The Big Steppers
Aftermath/Interscope/Universal

HIPHOP Kendrick Lamar, Frank Ocean och Rihanna är exakt lika gamla. Vad som förenar dem förutom siffran 34 är att de hör till det fåtal som har råd att hålla sina lyssnare på halster i en popkultur där regelbundet flöde har blivit religion.

Trots att det var fem år sedan Kendrick Lamar gav ut sitt Grammy- och Pulitzerpris-vinnande album ”Damn” tvivlar ingen på att ”Mr Morale & The Big Steppers” kommer att bli en kommersiell och kulturell blockbuster.

I veckan kom singeln ”The heart part 5” – en del i ett koncept som har följt Kendricks karriär – för att påannonsera ännu ett kapitel. ”In the land where hurt people hurt more people/Fuck calling it culture” rappar Lamar över en erotisk Marvin Gaye-sampling. I videon byts artistens ansikte ut mot en rad mer eller mindre cancellerade kändisar, bland andra Kanye West, OJ Simpson och Will Smith.

”Mr Morale & The Big Steppers” är nästan utmattande i sin outtömlighet. Det tar till exempel öppningsspåret ”United in grief” bara en och en halv minut att gå från mild jazz till rusande trummor. Kendrick Lamars nasala flow är lika fängslande som någonsin. I albumets intensiva öppning ramas rösten in av hypnotiska beats och bidrar till ett slags tilltalande tunnelseende.

Effekten när man hör Kendrick Lamar rappa är paradoxal. Jag lyssnar med ett leende på läpparna av ren glädje över hantverket, men när jag förstår vad han rappar om fastnar leendet i halsen.

Kendrick Lamar är alltjämt ett intelligent motgift till en samtid i vilken komplexa sociala frågor ständigt förenklas. Men där Lamar ibland kritiserats för att bli en smula gravallvarlig och nästan distanserad i sin pålästhet visar han på femte albumet upp spännvidd. Han rimmar om inre frid, Kanyes beef med Drake, faderskapet. På omslaget syns Lamar i törnekrona tillsammans med vad som förmodas vara hans familj, som i en symbolisk religiös målning. Pusselbitarna skapar bilden av Lamars mest personliga album hittills.

Även formatet bidrar till den känslan. ”Mr Morale & The Big Steppers” är inte lika tydlig i konturerna som tidigare skivor. Snarare omfamnar den friheten hos dubbelalbumet – allt ska med!

Albumet har en rad gäster; Ghostface Killah, Thundercat och Sampha, för att nämna några. Gladast blir jag av den i sammanhanget något otippade Summer Walker.

Beatsen spänner mellan den gamla skolans hiphop, majestätiska stråkar och ljudet av steppande skor. Pianot spelar, precis som på underbara hiten ”Humble”, en central roll och pekar på hiphopens rötter i Miles Davies. Genom att gå tillbaka till en traditionell form uppnår Lamar ett högst modernt uttryck.

När Beth Gibbons från Portishead äntrar det diskreta men textmässigt brännande stycket ”Mother I sober” måste jag jubla över att årets hittills största albumsläpp präglas av så subversiv musik. ”Pure soul”, för att citera låten i fråga.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik