Christine & The Queens är en normbrytande urkraft

Natasha Azarmi

WAY OUT WEST Christine & The Queens färgsprakande spelning blir en fest som krossar normer och hyllar frihet.

Christine & The Queens
Plats: Azalea, Way Out West. Publik: En väldigt dansant sådan. Längd: En timme. Bäst: Intranquillité. Sämst: Kan bli lite väl mycket show ibland.

GÖTEBORG. – Vi är Christine & The Queens men ni kan kalla mig för Chris.

Héloïse Letissiers, som Chris egentligen heter, är en färgstark kombination av David Bowie, Michael Jackson och Björk.

Men ändå alldeles egen.

Artisten, musikproducenten och koreografen från franska Nantes har sedan debuten för fem år sedan ändrat synen på androgynitet i musikbranschen. På sitt senaste album – ett av 2018 års bästa – gick hon från Christine till Chris. Enligt artisten var det oundvikligt. ”Nu är jag modigare, starkare och har mer muskler”, har hon tidigare sagt i intervjuer.

I kväll gör hon tydligt att hennes spelningar är ”säkra utrymmen”. En plats att älska och experimentera fritt.

Det här är också lika mycket en festivalspelning som fantastisk teater.

Huvudpersonen glider över scenen med mjuka rörelser. Hon är sensuell, kaxig och alltid i perfekt samklang med sina dansare.

När en av dem omfamnar henne i ”Goya soda” blir låten en fin historia om passion och längtan.

”The stranger” är i sin tur ett skickligt stycke scenkonst. Jag har sällan sett dans och musik i lika perfekt harmoni.

30-åringen har en röst som är fylld med bottenlös känsla och djup.

Den förhöjer den redan starka musiken och gör låtar som ”Tilted” och ”Damn dis moi” till fängslande 80-talspop.

Men höjdpunkten ligger ändå i det explosiva avslutet. Chris vill att festivalbesökarna visar sina känslor genom att dansa till ”Intranquillité”. Hon rör sig med all kraft hon har och publiken tar efter.

Framför scenen uppstår plötsligt en fest som hyllar frihet och krossar normer.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik