Publicerad:
Uppdaterad:

Spellista: De 99 tuffaste låtarna från sommaren 2020

Av: Mattias Kling

Publicerad:
Uppdaterad:
Lite gråare, lite råare, lite stabbigare.
Foto: JAMES WILLARD/METAL BLADE
Lite gråare, lite råare, lite stabbigare.

SPELLISTA Emellanåt framförs åsikten att det var bättre förr. Att det förflutnas utomordentlighet överglänser det nuvarande och därmed är värd sin plats på piedestal.

Återvändande thrash metal-ikonerna i Vio-Lence kanske inte riktigt omfamnar den inställningen fullt ut, men på comebacken efter 17 år hälsar de framtiden genom att blicka bakåt.

Hur det låter kan ni detaljgranska i spellistan här nedan – tillsammans med 98 andra godingar från en sommar som inte var som andra somrar.

All eventuell nostalgi kastad åt sidan, det var verkligen något speciellt som bubblade upp till ytan i San Franciscos Bay Area under 1980-talet. Det är ingen åsikt, enbart fakta.

Med lika mycket pionjäranda som adrenalin och ungdomlig respektlöshet formades det här för snart 30 år sedan en scen som än i dag hör till den hårdare hårdrockens mest betydelsefulla. Det går naturligtvis att nämna namn som Metallica (utvandrade från Los Angeles), Exodus, Death Angel, Possessed, Forbidden och Testament för allmänt gillande, men faktum är att det även vid sidan av riktnummerområdets postergossar fanns en uppsjö av mer eller mindre intressanta grupper, som alla bidrog till att mytstämpla den thrash metal som spreds från norra Kalifornien under spandexens förlovade årtionde.

Konnässörer drar sig säkert till minnes exempelvis Defiance, Lääz Rockit, Sacrilege B.C. eller snart skivaktuella Heathen (stundande Nuclear Blast-släppet ”Empire of the blind” är en högst utmärkt thrashplatta), men snart är det dags att kratta manegen för en av scenens kanske mest orättvist förbisedda guldkorn: Vio-Lence.


För samtidigt som det under de decennier som följde dess verksamhetsår främst uppmärksammats att Oaklandtruppen erbjöd träningsläger åt såväl Robb Flynn som Phil Demmel före Machine Head går det inte att bortse från det avtryck dess två första fullängdare ”Eternal nightmare” (1988) och ”Oppressing the masses” (1990) avlämnat i hårdrockens underjord.

Foto: PRESSBILD
Vio-Lences klassiska sättning under sena 1980-talet.

Grundade under namnet Death Penalty för 35 år sen, den tidiga upplagan innehöll faktiskt Testaments frontman Chuck Billys yngre bror Eddie på bas, var det först under de två följande åren och till följd av rekryteringen av Flynn från Forbidden Evil och vokalisten Sean Killian som Vio-Lences klassiska sättning tog form. Lite vildare och mer skruvad än postnummergrannarna, inte minst präglad av frontmannens speciella sång, lyckades kvartetten ändå via några demoinspelningar väcka intresse hos MCA-knutna bolaget Mechanic records, och trots både gott bemötande och riktigt hyggliga försäljningssiffror för de två ovan nämnda fullängdarna lossnade det inte riktigt för gruppen. Och efter att luften gått ur den på grund av bolagsstrul inför releasen av tredjemackan ”Nothing to gain”, som spelades in redan 1990 men släpptes först tre år senare, samt Flynns avhopp under tiden lades verksamheten på hyllan efter en avskedsföreställning på hemmaplan strax före jul 1993.


Förvisso tändes det hopp om en relansering då Vio-Lence tillsammans med exempelvis Exodus, S.O.D./M.O.D., Anthrax och Sadus tillfälligt hickade till liv på välgörenhetsgalan Thrash of the titans 2001 dröjde det ytterligare sexton och ett halvt år innan bandet stod på scen tillsammans – på en stödgala för frontmannen Killian som kämpade mot långt gången skrumplever, en sjukdom han lyckades bekämpa så bra att det under det sena 2018 började tissla och tasslas om en eventuell återförening av bandet. Rykten som knappast fick mindre fart då Demmel tidigare under året, tillsammans med resten av medlemmarna vid sidan av Flynn, fått lämna Machine Head under förevändning att verksamheten lagts på is.

Gissa vad? Så blev det också. Efter bland annat att ha framfört debutalbumet i sin helhet i april 2019 och gjort några ströspelningar i hemlandet och i Belgien tillkännagavs det tidigare i år att ensemblen, nu med Overkills Bobby Gustafson på gitarr och tidigare Fear Factory-medlemmen Christian Olde Wolbers på bas, hade tecknat kontrakt med Metal Blade med ambitionen att släppa ny musik under 2020.

Vilket i sin tur tar oss rakt in i den nu aktuella spellistan. För representerad bland de 99 utvalda styckena hittar vi Vio-Lences första nya studioinspelning på 30 år – en cover på Dead Kennedys ”California über alles”. Denna replokalsinspelade tolkning kanske inte är precis det ljudvåld man kunde ha hoppats på efter så pass lång tid, men då kvintetten som bäst håller på och skriver nya låtar (naturligtvis dess ”mest och brutala någonsin”, enligt egen utsago) inför ett tänkt comebackalbum under 2021 är det vad vi får. För stunden i alla fall.


Detta thrash/punkvåld å sidan finns det en hel del annat att sjunka in i då två sommarmånader sammanfattas på cirka sju och en halv timme. När jag ändå har ägnat en stor del av detta utrymme åt en comeback torde det väl vara rimligt att även hissa flaggan för första studioinspelningen på 20 år av Buried Alive, frontade av Scott Vogel från Terror, och nylanseringen av svenska svartmetallarna i Mörk Gryning med samma entusiasm som när det gäller nya låtar från exempelvis Deftones, Gojira, Pallbearer, Carcass, Venom Prison och Napalm Death.

Som alltid – spela högt eller låt bli.


LYSSNA PÅ SPELLISTAN HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

Publicerad:

LÄS VIDARE

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN