Stramt intensiv rapteater med Kendrick Lamar

Publicerad 2022-10-18

Kendrick Lamar återvänder till Sverige för första gången på fyra år med sin ”The Big Steppers tour”.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Kendrick Lamar
Plats: Avicii Arena, Stockholm. Publik: Utsålt. Längd: 1 timme och 45 minuter. Bäst: ”N95” och ”Mr. Morale”. Sämst: Kanske finns där någonstans en ännu mer koncentrerad version av konserten.


KONSERT Kendrick Lamar sätter upp en lika stram som intensiv rapteater. Konserten matchar artisten och hans musik perfekt.

Samtidigt stärker han paradoxalt nog sina aktier som rappens Messias.

I maj kom ”Mr Morale & The Big Steppers”, nästan utmattande i sin outtömlighet. På första albumet på fem år rappade Kendrick Lamar om barndom, inre frid, föräldraskap och cancelkultur.

Det är ingen självklarhet att översätta ett så subversivt dubbelalbum till arenaunderhållning. Lamar har varken Rihannas rockstjärneattityd, Drakes följsamma hits eller Kanyes storhetsvansinne. Hans musik är så poetisk och litterär att den vunnit Pulitzerpriset (för förra albumet ”Damn”).

Under den turnén lät Lamar musiken stå i centrum. Med bandet förpassade till kulissen stod han vid mikrofonen, med en ensam dansös och fyra bildskärmar som enda sällskap. Några månader senare fick Way Out West ett destillat av arenaversionen, med Lamar i Oasis-t-shirt.

Kendrick Lamar på Avicii Arena, flankerad av sina dansare.

”The Big Steppers”-turnén inleds lika stramt som snyggt. Påannonserad av nio dansare och subtil koreografi sitter Kendrick plötsligt vid ett piano, tillsammans med en buktalares figur av sig själv. Konserten påminner ofta om experimentell teater – inte minst när fyra män i skyddsutrustning kommer in och ger Lamar ett covid-test. Långa tystnader mellan låtarna understryker allvaret: vi är inte här för att ha kul. Vi är här för att konsumera konst.

Konsertens inslag av dockteater och balett går hand i hand med de steppande beatsen, pianot och stråkarna på ”Mr Morale & The Big Steppers”. Genom att använda sig av klassiska grepp uppnår Lamar ett eget och modernt uttryck.

Men allra viktigast är Kendricks kvalitet som rappare. Han får oss att förstå att varje stavelse är på riktigt. Hans nasala flow vaggar in publiken i ett tilltalande tunnelseende där alla andra intryck blockeras.

På senaste albumet längtar Lamar bort från sin position som rappens Messias. Men ikväll misstänker jag att han snarare stärker sina aktier. Fansen älskar honom förbehållslöst, hälsar honom med telefontändare och allsång. När han hamrar fram de öppnande tonerna i hiten ”Humble” uppstår en smärre explosion i arenan.

Första halvan är svårt intensiv. När konserten går från påstridig rap och jublande jazzfunk till soft r’n’b i Summer Walker-samarbetet ”Purple hearts” blir det en skön paus. ”Die hard” är strålande, harmonisk hiphop med vitklädda dansare virvlande över scenen. Och den elektroniska ”Silent hill”, kvällens mest moderna ögonblick, framförs uppe på en platå, med fåglar på skärmarna.

Kendrick Lamar tillsammans med dockversionen av sig själv.

Baby Keem (kusin till Kendrick) och Tanna Leone, båda knutna till Lamars företag pgLang, är kvällens uppvärmare och gästartister. När kusin Keem dyker upp i röd, förrädisk rök är det inte främst pyron som höjer temperaturen i lokalen. Hans energi smittar av sig på publiken.

Även om Lamar är generös med hitsen är det nya ”N95” och ”Mr Morale” som ramar in konserten och utgör dess ursnygga DNA.

Till sist sätter sig Kendrick Lamar återigen vid pianot för sina bekännelser, och där blir kvällen som mest själfull och sann.