Blackpink får MVG i funktionell pop
Publicerad 2022-09-16
ALBUM Den koreanska gruppen Blackpinks gränslösa attityd ger ett minst sagt splittrat intryck. I konsten att leverera funktionell popmusik får kvartetten däremot MVG hela vägen.
Av bara farten låter de stundtals smått sensationella.
Blackpink
Born pink
YG Entertainment/Universal
POP I somras meddelade det koreanska pojkbandet BTS, under lätt språkförbistrade former, en paus på obestämd tid. Personlig utveckling och solokarriärer stod på agendan. BTS har länge varit det tydligaste tecknet på k-popens framfart i USA och Europa.
Välkomna in i bilden, Blackpink. Idolgruppen är redan en världsangelägenhet. På cv:t syns uppträdanden på Coachella och MTV Video Music Awards.
Blackpink bildades 2016 av det sydkoreanska företaget YG Entertainment, som även ligger bakom k-popstjärnor som Big Bang, 2NE1 och Psy. Den här gången siktade underhållningsfabriken på en mångkulturell grupp för att tilltala en världsomspännande publik. Endast sångaren Jisoo är född och uppvuxen i Korea. Sångaren Rosé, rapparen Jennie och dansaren och rapparen Lisa har rötter och bakgrunder i Nya Zeeland, Australien och Bangkok. Tjejerna växlar sömlöst mellan koreanska och engelska och spelar även in japanska versioner av sina låtar.
Gruppens andra album som släpps i dag är summan av denna gränslösa attityd. Öppningen och singeln ”Pink venom” är programförklaringen och påminner om minst fyra låtar i en. Blackpink saknar frontfigur. De individuella talangerna hos varje medlem tillåts skina för att gruppens fans – eller ”Blinks”, som de kallar sig – ska hitta sin favorit.
Den förrädiska popmusik kvartetten tar sikte på i singeln landar någonstans mittemellan Taylor Swifts album ”Reputation” och Katy Perrys hit ”Dark horse”. Det blir en smula daterat.
När Blackpink adderar en slice 90-tal i ”Shut down” landar de i någonting mer intressant. Med aviga stråkar och kaxig attityd påminner de då om Sydkoreas Spice Girls.
I ”Typa girl” gifter kvartetten Megan Thee Stallion-rap med luftig Ariana Grande-sång. Ja, Blackpink är alldeles eminenta på att imitera amerikansk popmusik och addera bara en liten sydkoreansk twist. Vilket ju också är deras uppgift. Blackpink är designade för att vara representanter för Sydkorea och tilltala så många som möjligt. De har drillats för att vara felfria och internationellt gångbara.
I ”Hard to love” låter det som om Harry Styles hängde på en karaokebar i Seoul och sjöng japansk city pop så det sprudlade. Den sensationellt smittsamma hooken torde göra Max Martin åtminstone lite avis. I detta bomullsmjuka vill jag gärna stanna men – vips! – så tonas allt ned och vi är mitt uppe i en ödesmättad Olivia Rodrigo-ballad.
Finalen flörtar i sin tur med Kygos tropical house.
Som helhet är albumet ett mischmasch av det senaste västerländska popdecenniet. Precis som det var tänkt. Blackpink uppfyller skivbolagets och Sydkoreas uppdrag med den äran: att skapa kulturell närvaro i resten av världen. I konsten att leverera funktionell popmusik får kvartetten således MVG hela vägen.
BÄSTA SPÅR: ”Hard to love”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik