Ulf Lundell hittar nya sidor av gamla låtar

Publicerad:
Uppe på kullen igen.
Foto: Warner
Uppe på kullen igen.

MUSIK

ALBUM På ”Telegram” spelar Ulf Lundell in tidigare utgivna akustiska låtar i nya bandversioner. Det händer att han hittar nya sidor av låtarna men ibland saknas intimiteten från originalen.


Ulf Lundell
Telegram
Rockhead/Warner


ROCK Som så många andra artister vars sommarturnéer ställdes in fick Ulf Lundell tid över i år. Han fyllde den bland annat med att spela in ett nytt album. Eller halvnytt, då ”Telegram” består av nya mer orkestrerade versioner av akustiska låtar från två år gamla ”Skisser” och plattan som släpptes parallellt med prosalyrikboken ”En öppen vinter” 2010.

Lundell gjorde något liknande med sju andra låtar från ”Skisser” i fjol på minialbumet ”Tranorna kommer”, så konceptet känns onekligen bekant.

Och det händer även den här gången att jag ibland saknar intimiteten från originalversionerna, att de nya arrangemangen inte alltid tillför så mycket.

Samtidigt skruvar producenten Andreas Dahlbäck fram mäktigt mörk Bo Diddley-stämning i ”Fram mellan stenarna”, suggestiv ”Time out of mind”-atmosfär i ”Lovisastorm” och filmiska Pelle Ossler-gitarrer i en hel rad nummer.

”Tomt rum” får i sitt fina folkiga arrangemang mer karaktär än när den hette ”En öppen vinter” och Karin Hellqvists stråkar i ”Solen och vinden” är precis så vackra som de redan har beskrivits här.

Dessutom växer ”Shortsland” på flera sätt av att stöpas och döpas om till valsen ”Varmt land”, och det ligger tveklöst något slags kvalitet i att ”Kallt te halv tio” hämtar viss melodisk inspiration från ”Lambada”.

Men det går inte att komma ifrån att det hade piggat upp om Lundell kryddat med åtminstone någon nyskriven låt, någon färsk kommentar till sakernas tillstånd detta märkliga år.
BÄSTA SPÅR: ”Ingen hör det”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


Publicerad:

LÄS VIDARE