Konserten är en lekstuga i det gröna
Publicerad 2022-06-12
Tyler, The Creator
Arlo Parks
Jungle
Plats: Rosendal Garden Party, Stockholm. Publik: 14 000. Längd: En timme vardera med Arlo Parks och Jungle. En kvart längre med Tyler, The Creator. Bäst: ”Lumberjack”, ”See you again” och ”I thought you wanted to dance”. Sämst: Att festivalsommaren kanske inte blir mycket bättre än så här.
KONSERT Tyler, The Creator tar med sin egen trädgård till Rosendal.
Konserten? Den är alldeles enastående.
Övriga inblandade får ursäkta.
Scenen är täckt av växter. Ingenting annat, bara växter. Det säger något om den 31-åriga multitalangen från Los Angeles och hans idérika lekfullhet.
Sir Tyler Baudelaire, som han kallar sig på senaste albumet, gör entré i mössa, dunjacka och shorts. Han smäller av alla fyrverkerier redan i första låten. Egentligen behövs inga fyrverkerier. Även eldkloten i ”Who dat boy” bleknar bredvid huvudpersonen som rappar som om hans liv hängde på varje stavelse.
Tyler, The Creator vet en del om publikkontakt. Oavsett om han sitter ned på scenen och berättar om de svenska kaniner och hästar han träffat under dagen eller bara spankulerar lite med handen i shortsfickan känns det som att han tar en fika med varenda en av oss.
Konserten är på sätt och vis ett långfinger till dem som tycker att det alltid borde vara som på The Rolling Stones tid. Med bara en mikrofon skåpar Tyler ut kvällens två tidigare, traditionellt ”levande” akter, i närvaro, dramaturgi och dynamik. I låtar som ”Lumberjack” och ”Come on, let’s go” hetsar han publiken till extas. De rappar med i varenda ord. Allsången i balladen ”See you again” är bedårande med ballonger i luften.
Konserten är en lekstuga i det gröna. En uppvisning i det som varit Tyler, The Creators signum sedan start. Förmågan att inom loppet av sekunder skifta mellan temperament och stämningar. Men han har också breddat sin palett sedan han för nio år sedan studsade runt med Odd Future-kompisarna på den så bespottade festivalen Bråvalla. Ett decennium senare har rapkollektivets ledare tonat ned sin mest kontroversiella sida och adderat en ärlig sårbarhet. Den upprivna, kärlekskranka ”Earfquake” levereras till exempel liggande på golvet. I nästa stund glider han över i cocktailsoulen ”I thought you wanted to dance”.
Vi får ett ganska hitspäckat potpurri från artistens sex album långa karriär. Jag hade gärna hört ännu mer från fjolårets rakt igenom ljuvliga ”Call me if you get lost”, men det får bli en invändning i marginalen.
Arlo Parks var en av artisterna som hade oturen att få sitt genombrott mitt i pandemin. Det här är därför hennes första festivalturné. Kanske har 21-åringen från Hammersmith en bit kvar tills hon kan axla scener av den här storleken.
På debuten ”Collapsed in sunbeams” har Arlo Parks popmusik litterära kvaliteter. På scen blåser den liksom bort lite i kvällsbrisen. Parks växer emellertid in i konserten och är ett varmt väsen till artist, inte minst i mellanpratet, där hon medger nerver men tackar för att vi får henne att känna sig så välkommen.
Lägger man anteckningsblocket åt sidan är Jungles samtida tolkning av 70-talets falsettsoul ganska trevlig. I kväll är duon med de brittiska barndomsvännerna utökad till ett sju personer starkt band. Konserten är egentligen – undantaget den tillbakalutade ”Casio” – ett enda långt groove av bongotrummor och tvärflöjt. Som yster festivalakt i solnedgången gör Jungle jobbet, men den som letar efter fler lager än så får leta någon annanstans.
Rosendal Garden Party har varit en lysande tillställning. Egentligen med ett enda undantag: den underrepresenterade rapen. Tyler, The Creators final blir därför pricken över i:et. Som månen över Rosendal när publiken släntrar hemåt igen.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik