Robbie Williams berör mer än vad som borde vara möjligt

Uppdaterad 2023-03-17 | Publicerad 2023-03-02

Robbie Williams firar ”little Saturday” på Avicii Arena i Stockholm.

KONSERT 49 år gammal uppträder fyrabarnspappan Robbie Williams som om han fortfarande hade någonting att bevisa.

Med värme, generositet och en jättestor, brittisk räv bakom örat.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Robbie Williams
Plats: Avicii Arena, Stockholm. Publik: 13 542. Längd: En timme och 55 minuter. Bäst: ”Come undone” och ”Eternity”. Sämst: Anekdoten om när Robbie Williams duschade på ett hotell 1994 tappar lite fart – innan en Ace Of Base gör entré i handlingen.


En naken avbild av Robbie Williams på piedestal, densamma som pryder omslaget till senaste albumet ”XXV”, står mitt på scenen. Den ska snart hissas ned i golvet till förmån för den riktige Robbie.

Förra året firade Stoke-on-Trent-sångaren 25 år som soloartist genom att tolka egna hitsen tillsammans med en orkester. I hemlandet beskrivs han fortfarande som nationalklenod och är alltjämt en av de artister som sålt flest album genom tiderna.

Karriären består av svindlande dramaturgiskt korrekta toppar och dalar. Den malplacerade pojkbandsmedlemmen, drogmissbruket, depressionen, superhitsen, de valhänta Frank Sinatra-försöken. I dag säger den snart 50-åriga fyrabarnspappan att han till slut kan sjunga raden ”I just wanna feel real love/Feel the home that I live in” och känna den på riktigt.

I kväll introducerar han sig, precis som under Take Thats återföreningsturné på Parken i Köpenhamn för tolv år sedan, som ”Robbie fucking Williams”. Blicken är den hos någon som tänker äta Globen i en munsbit utan att betala notan.

Han är egentligen i hamn redan med andra låten, ”Let me entertain you”. Som om någon skulle ha missat poängen gör han vansinniga Chris Kenner-covern ”Land of 1000 dances” med extra mashed potato.

Williams är den burdusa karaktären i 90-talskomedin med Hugh Grant. Rösten som hörs genom symfoniorkestrar och blås. Solen som vi andra småplaneter kretsar kring.

Konserten – komplett med rockigt liveband, ystra dansare och huvudpersonen själv i glittrig väst – har lite med samtiden att göra. Men närvaron kan ingen ta ifrån Robbie Williams. Han är här med hela sitt väsen.

Jämfört med kvällen på Parken i Köpenhamn för dryga decenniet sedan finns även en klädsam distans, värme och uppriktighet. Han är inte längre den testosteronstinna rockstjärnan. Han är en pappa i grånad David Beckham-mohikan och en mage som ett fan i Hamburg nyligen nöp tag i.

Mellanpratet är en stor del av konserten. Williams gifter Ricky Gervais rättframhet med Rowan Atkinsons ögonbryn. Han tar oss genom 90-talet, livet och karriären samtidigt som han knaprar på ett kex. Berlinmurens fall, Nelson Mandela och, än viktigare, bildandet av Take That.

Han berättar stolt om när han lämnade den trygga pojkbandstillvaron för att ta kokain med Oasis på festivalen Glastonbury. Sedan gör han en inte alls oäven version av ”Don’t look back in anger”.

Mycket är på pin kiv – och ingen går säker. ”Concentrate on the fucking show, dickhead”, får en textande man i publiken höra. Han retas med Emma och Ida som har ”shit seats” och komponerar en liten sång om dem. De tu får sedan avnjuta konserten mitt framför scenen och Emma tillägnas ”She’s the one”.

Robbie säger själv att han har två låtar. ”I am fucking amazing, me.” Den andra: ”I am lost and depressed, come and save me”. Kategori två är överlägsen. Williams största ballader, ”Come undone”, ”Eternity” och ”Feel”, framstår i dag som tidlösa, eftersom de skrevs från det stup som var millennieskiftet; när alla datorer skulle krascha, en slags control-alt-delete av livet som vi kände det. Hotet om kollaps hänger över varje refräng.

I avslutande ”Angels” vadar Robbie Williams, i vad som ser ut som en väldigt dyr morgonrock, genom ett hav av telefontändare. Han har just tackat publiken för att de räddade livet på honom när han varje dag läste tidningarna om vilken värdelös person han var – och trodde dem.


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram och Twitter för full koll på allt inom musik