Adele sopar Coldplay av banan
Publicerad 2021-10-15
SINGEL Vi har hört den förut.
Adele sitter och är ledsen vid ett piano igen.
Men det är bara fånigt att påstå att någon gör det bättre.
Adele
Easy on me
Melted Stone/Sony
”So go easy on me, baby...”
Det finns ungefär hundra olika anledningar att knyta nya singeln av och med Adele till tusentals andra soulinspelningar.
Hon nämner till exempel ordet ”river” i första meningen. ”Hope” och ”waters” kommer i den andra. Pianot gospelrullar fram och hade kunnat fylla en katedral.
Det är också, ungefär som vanligt, den stora tårdrypande finalen i en blockbuster från Hollywood.
Det är, ungefär som vanligt, James Cameron-soul. Allt är lika maxat och melodramatiskt som när Leonardo DiCaprio sjunker ner i det iskalla vattnet i slutet av ”Titanic”.
Tack vare orden och värmen i refrängen är det precis lika enkelt att höra hör ”Easy on me” tar avstamp från exempelvis ”No easy way down” av Carole King, särskilt i Dusty Springfields version.
De som hoppades på att Adele verkligen skulle spela in en skiva med drum n’ bass som hon har skojat om i intervjuer kan sätta sig ner och vika servetter av sin besvikelse.
Det här är inget som knuffar kuvertet i en ny och okänd riktning. Det är Adele som sjunger Adele.
Den som vill kan som vanligt läsa in att singeln är ännu ett utrivet blad ur Adeles dagbok. Hennes skilsmässa lär prägla det kommande albumet ”30”, allt annat vore en sensation.
Men uppgörelsen i ”Easy on me” är inte, som tidigare, besatt, svartsjuk och gränslöst förtvivlad. Det går att ana en mer vuxen självrannsakan i balladen.
Det är för övrigt rätt underhållande att jämföra Adele med säsongens två andra mainstreamjättar, Ed Sheeran och Coldplay.
Där Sheeran viftar på svansen, ställer upp på nästan allting och samarbetar med alla är Adele en katt. Hon håller sig hellre undan, spammar inte marknaden med sin musik och lyckas därför skapa en starkare spänning runt sina relativt sällsynta släpp.
Och där Coldplay, med allt större desperation, anlitar det populäraste pojkbandet för dagen för att vara relevanta fortsätter Adele obekymrat att koncentrera sig på musikens stamceller: sången och melodierna.
Man lyssnar på helspänn, mest för att inte missa nästa smärtpunkt där rösten kan spricka. Låten känns betydligt kortare än den i själva verket är.
Vad det beror på är svårt att förklara. Det kan vara så enkelt att Adele är lite bättre än de flesta.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik