Lana Del Rey släpper lyssnaren in på livet
Uppdaterad 2023-03-31 | Publicerad 2023-03-24
ALBUM Millimeter för millimeter släpper Lana Del Rey lyssnaren in på livet.
På nionde albumet delar den gåtfulla artisten sina innersta tankar till svepande Billie Holiday-stråkar.
Lana Del Rey
Did you know that there’s a tunnel under Ocean Blvd
Interscope/Universal
POP Det räcker egentligen med att lyssna på stickprov ur Lana Del Reys karriär – ”Ride”, ”Young and beautiful”, ”Brooklyn baby” – för att förstå att hon är en av sin generations mest begåvade låtskrivare.
I höstas var Elizabeth Grant, som hon egentligen heter, enda gästen på Taylor Swifts album ”Midnights”. Under ett samtal med Billie Eilish i Interview bekände den senare sin kärlek till Lana. Popmusiken är ett eko av samtiden och någonting i Lana Del Reys väsen resonerar väl med en generation som ser sig själva i popstjärnan. Ju snårigare hennes musik blir – desto större popularitet. På vårens singel ”A&W” gifte 37-åringen till exempel 70-talets Laurel Canyon-ballader med dagens trap i en sju minuter lång odyssé.
På ”Did you know that there’s a tunnel under Ocean Blvd” sätter hon omedelbart tonen med sitt delikata melodispråk. Sångerna är ackordrika, melodiösa, textbaserade. Redan på förrförra albumet, ”Chemtrails over the country club”, rörde hon sig försiktigt från självmytologiserande och F Scott Fitzgerald-romaner mot någonting mer introspektivt. På nionde albumet verkar hon ännu oftare vända blicken mot sig själv och sina närmaste.
Redan i inledande hymnen ”The Grants”, som bär sångerskans efternamn, pratar hon med pastorn. Närmaste familjen figurerar upprepade gånger i texterna. Hon ber sin bror Charlie att sluta röka. Oroar sig över sin systerdotter. Funderar över sin egen förmåga som framtida mamma.
Lana Del Reys patenterade sångsätt förstärker känslan av att hon viskar hemligheter i örat. I titelspåret kan vi höra cigarettrök inhaleras. I sina starkaste stunder smeker musiken som en förrädisk vårvind. Genom dess fladdrande hår blåser några av pophistoriens vackraste kapitel; Billie Holiday, Joni Mitchell, en bris av Leonard Cohens gospel.
Många av låtarna är lösa i fogarna, känslan är att Lana delar sina innersta tankar i realtid. Den ständigt smakfulle stjärnproducenten Jack Antonoff klär dessa i en precis lagom diskret tapet av pop, psykedelisk americana och högst sporadiska beats.
”Did you know that there’s a tunnel under Ocean Blvd” är 77 minuter lång. Addera titlar som får Morrissey att framstå som koncis: ”Grandfather please stand on the shoulders of my father while he’s deep-sea fishing”. Albumet rundas av med ”Taco truc x VB”, en omarbetning av fyra år gamla ”Venice bitch”. Då har influencer-prästen Judah Smith redan hunnit predika en stund.
Skivan har en air av pågående arbete, som vore den egentligen ämnad att stanna i byrålådan. Många av låtarna är skissartade, fångade i sitt initiala stadium. Ett modigt och generöst drag. På så vis kommer vi ännu närmare den gåtfulla popstjärnan.
I ”Margaret” låter sig Lana inspireras av Jack Antonoffs flickvän, skådespelaren Margaret Qualley. En söt ballad om hur de tu träffades på ett tak. Mitt i låten brister popstjärnan ut i ett litet skratt. Tolv år in i karriären, millimeter för millimeter, släpper hon lyssnaren in på livet.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, Twitter och Spotify för full koll på allt inom musik