Daniel Blumberg är orädd och äkta

Uppdaterad 2020-08-18 | Publicerad 2020-07-31

Daniel Blumberg låter känslorna driva musiken.

ALBUM På sitt andra album fortsätter Daniel Blumberg att improvisera fram musiken.

Det är ofta överväldigande att höra honom blotta sin sorg.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Daniel Blumberg
On & on
Mute/Border


ROCK Daniel Blumberg struntar fullständigt i mallar och regler.

London-musikern började sin karriär som 15-åring i indiebandet Cajun Dance Party för att sedan gå vidare till den mer experimentella shoegaze-kvartetten Yuck. Han har också släppt musik som Hebronix, Oupa och The Howling Hex.

Men ingenting har liknat låtarna han gör under eget namn.

Ett exempel: föregångaren ”Minus” kom till efter att Blumberg vårdats på sjukhus för sin depression. När han blev utskriven åkte han raka vägen till en stuga på den brittiska landsbygden och improviserade fram albumet under fem dagars tid.

Även den här gången går 30-åringen och hans musiker nästan bara på känsla. Det är en ovanlig lyssningsupplevelse som i stunder snuddar vid ett fängslande obehag.

Bandet blandar lågmäld indierock med kraftfull jazz och spelar så ohämmat att man förundras över hur instrumenten inte går sönder.

Darrande fioler eldar på Blumbergs förtvivlan när han tar farväl av en långvarig kärleksrelation i höjdpunkten ”Bound”. ”Silence breaker” går från mjuk sång och harmoniskt gitarrplock till skärande skrik och ilande stråkar.

Jag vrider mig på stolen men kan inte sluta lyssna.

Lika intressant är titelspåret där sångaren sörjer att hans förhållande har tagit slut. ”I expected that love to be strong and go on and on and on” upprepar han och låter allt mer berusad av sorg.

Det är just det som gör Daniel Blumberg så intressant, oavsett om det handlar om musik eller känslor är han aldrig rädd för att tänja på gränserna.
BÄSTA SPÅR: ”Bound”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik