Mando Diao levererar folksjäl och tröst

Håkan Steen

helskärm

Mando Diao
Turnépremiär: Folkets Hus, Trollhättan. Publik: 630 (utsålt). Längd: 90 minuter. Bäst: Någonting händer i lokalen under ”Strövtåg i hembygden”. Sämst: ”Själens skrubbsår” sitter möjligen inte perfekt ännu.

KONSERT Mando Diao ger sig ut på akustisk turné med sina två populära album på svenska.
Showen ”I solnedgången” är inte bara det mest intima och oängsliga det här bandet har gjort på en scen. Det är också något av det allra bästa.

TROLLHÄTTAN. Att Mando Diao gjorde en skiva med Gustaf Fröding-tonsättningar förvånade förstås när den kom.

För tio år sedan var Mando bandet i skinnjackor från Borlänge som med ganska stor framgång lyckades blanda garagelarm och discorockiga radiohits.

Men när väl albumet ”Infruset” nådde publikens öron kändes den formidabla succén – fyra gånger platina – rakt igenom självklar.

Dels tog Mando Diao hand om nationalpoetens lyrik med både kärlek och omsorg. Men den värmländska folksjälspoesin laddades också med ännu fler sorters folksjäl i musiken.

När bandet för två år sedan släppte ett slags tämligen fri uppföljare till ”Infruset” utvecklade de det spåret. På ”I soluppgången” var Fröding-materialet uppblandat med tonsättningar av Karin Boye och Nils Ferlin samt flera låtar av sångaren Björn Dixgårds föräldrar. Och musiken fortsatte referera till väldigt mycket annat inhemskt kulturarv.

Efter två års pandemiförsening tar nu Mando Diao låtarna från de två skivorna på lång och till stora delar utsåld konserthusturné i en för bandet ovanligt intim form.

Akustiska, inte sällan nylonsträngade gitarrer dominerar över de elektriska, många avskalade arrangemang byggda runt Daniel Haglunds piano och orgel, en del ståbas, två instrumentaler.

Det doftar av Jan Johanssons granskogsmelankoli, Bo Hanssons sagoorgel, Contacts folkiga rock, Pughs ”Ja dä ä dä”, Hootenanny Singers, det tidiga 70-talets vardagsvemodiga schlagers och de odödliga balladerna som Hasse & Tage skrev till Monica Zetterlund. Svensktopp och progg i oväntat ljuv symbios.

Ihop med Dixgårds sträva soulröst som sjunger tidlösa texter om svåra livsval, sorg, stilla skymningar och stjärnklara nätter blir det här ett slags musik så djupt ”folkhemsk” att att det onekligen passar bra att turnépremiären äger rum i ett klassiskt Folkets Hus.

Mando Diao är inte ute efter att plocka coolhetspoäng här, de lyfter ledigt in Björn Skifs ”Håll mitt hjärta” och Sven Ingvars ”När solen färgar juninatten” för att de passar in så bra i sammanhanget.

Och det är först i sista extranumret, en väldigt fri tolkning av Karin Boyes ”Stjärnorna”, som vi får en skvätt av rock’n’roll-Mando.

Vilket är en alldeles lagom dos, för den här showen handlar främst om något annat: en ambition att leverera lite soulmättad, underhållande folkbildning i svensk lyrik, och förhoppningsvis även erbjuda en liten gnutta tröst.

Det lyckas Mando Diao alldeles ypperligt med.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik