Mary J Blige ser sin soul i spegeln
Publicerad 2022-02-25
ALBUM När Mary J Blige sjunger om hjärtesorg och självrespekt faller bitarna på plats. Hon är, som ingen annan artist, ämnad att plocka upp skärvorna och gå vidare.
Mary J Blige
Good morning gorgeous
300 Entertainment/Warner
R’N’B För två veckor sedan uppträdde Mary J Blige med hitsen ”Family affair” och ”No more drama” på halvtidsshowen i Super Bowl. 112 miljoner tittare såg henne avsluta framförandet med att singla ned på scengolvet.
Att Mary J Blige knep en plats i hiphopens supergrupp som stod för underhållningen på den 56:e upplagan av NFL-finalen i Los Angeles – övriga medlemmar var Dr Dre, Snoop Dogg, Eminem och Kendrick Lamar – är knappast förvånande. På 90-talet var stjärnan från Yonkers, New York artisten som en gång för alla gifte soul med hiphop.
På senaste albumet med Earl Sweatshirt, en av samtidens mest relevanta rappare, minns denne hur hans mamma brukade lyssna på Mary J. Bara ett exempel som speglar hur ikonen liksom har blivit en möbel i popkulturen genom sin tre decennier långa karriär.
Super Bowl-framträdandet sammanfaller med Bliges fjortonde studioalbum. Den kärvt omfångsrika rösten har både lidelse och teknisk briljans och är som vanligt musikens självklara centrum. Mary J Blige är fortfarande bäst när hon står tryggt med både fötterna i soft fingerknäpps-r’n’b med tunna gardiner av neosoul.
Bortsett från ett par malplacerade gäster (Anderson Paak och DJ Khaled) och någon enstaka utflykt i drill är detta ännu ett helgjutet Mary J-album.
”Good morning gorgeous” är på ytan en gemytlig titel som hintar om tvåsamhet och kaffe på sängen, men frasen är snarare ett överlevnadsmantra riktat till avsändaren själv. Musiken präglas alltjämt av den skilsmässa som porträtterades på nära håll genom skivan ”Strength of a woman” från 2017. Och det är i de personliga, svidande texterna och sånginsatserna som Mary briljerar. Titelspåret är en rörande liten självhjälpsbok där hon håller ett peptalk till sig själv: ”All the times that I should’ve been gentle with me/All the times that I should’ve been careful with me/Why did I hate myself?/So intensely/Lord help me”.
När Blige sjunger om hjärtesorg och följderna av den är det som att allt annat faller på plats: melodierna, beatsen, rösten. I plockandet av skärvor och jakten på förlorad självrespekt har hon sitt rätta element. Som bar hon hela världens dramer på sina stämband.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik